Team Santiago

Tanken på jämtland hade hamnat lite i skymundan inför årets stora höjdpunkt, en veckas fiske södra lappland. Däremot hade vi fixat med oss videokameror och tillbehör för att se om vi kunde få något filmat, och det fick vi!

Jag nöjer mig med att lägga upp några bilder ifrån resan (systemkameran fick vila i och med fokusen på att filma istället), därför blir det inte så många bilder.

Men vänta bara på det filmade materialet, kan bli vasst!

/Jimie

Jag måste säga att Rivergematerialet helt fått mig att ändra åsikt, det är riktigt slittåligt, bra brottstryrka med RÄTT knutar och framförallt otroligt kamuflerat i vattnet.

Egentligen tror jag inte på att göra reklam för olika förbrukningsmaterial då alla har olika åsikter om hur ett material ska vara, men det här rekommenderar jag er i alla fall att prova!

Min gode vän Johan Söderberg säljer materialet till ett riktigt bra pris från sin hemsida (annars är det import från USA som gäller). Kolla in www.ghostcreek.se, under fliken försäljning.

/ Jimie

För er som inte känner till Norrbyströmmen så är det en anlagd ström i sann engelsk kalkströms anda. Vattnet är väldigt klart och polerna ger ett naturligt och attraktivt intryck. Det klara vattnet gör att man enkelt kan se flera av de fiskarna som står i den pool man väljer att fiska. Fiskarna är också utav mycket god kvalité, här pratar vi hela fenor. Boendet sker i en mycket vacker lodge med altanen över vattnet, vilket innebär att man kan sitta i en fåtölj med en kall öl i ena handen och drilla storöringen med andra (vilket faktiskt hände på resan).

Några kast senare gick fisken upp mer resolut och krokades. Det var en öring strax över kilot och det var spännande att se den rusa i den grunda och klara poolen. Fighten var helt okey, varken bättre eller sämre. Under ett par timmar krokade jag ett gäng öringar till men ännu ingen regnbåge. Jag gick uppströms till poolen ovan och såg en aktiv regnbåge. Jag la ut supperpuppan och fick en perfekt drift. Regnbågen steg och sög i sig flugan varpå jag gjorde mothugget. Rusningen var brutal! Jag fick kämpa länge för att för att slutligen kunna håva den.

Fisket fortsatte bra för min del och även om öringarna jag krokade var pigga så var det inget emot bågarna. De var urstarka, jag vågar påstå starkare än fler av de vilda öringar jag krokat i samma storlek.

Det var två riktigt trevliga dagar med ett riktigt trevligt gäng. Jag fortsätter berättandet i bildform.

Pigg och färggrann liten öring.

Urstark båge.

Nicke drillar en fin öring i en riktigt smal del av strömmen. Var riktigt häftigt att se!

Största och starkaste bågen jag tog under resan, självklart på torrt!

Siktar helt klart på att dra ihop ett gäng och åka dit nästa år igen! Visst är det P&T, men för att vara det så var det riktigt kul!

/ Jimie

Senaste fisket innebar dock årets första torrflugefisk. Jag var medbjuden av den gode Herr P-A på fiske efter regnbåge i en privat sjö. Enligt utsago skulle fisken vara av extremt god kvalité och så gott som vild då den spenderat lång tid i sjön (i vissa fall flera år).

P-A spanar vak.

Väl på plats vakade det redan innan vi kommit i båten. Vi rodde ut ett par meter i den vackra lilla skogssjön innan vi började fiska. Ganska snart visade P-A att han vet hur man lockar upp fisk, tyvärr missade han mothugget varpå fisken gick loss.

Lite senare kontarade han dock med denna gigant:

Vaken dog av lite i och med att vinden gick från sydlig till nordlig, men efter en stunds väntan började det vaka mer frekvent. Inte lång stund senare krokar P-A en fisk som efter en härlig fight landas i håven. Och det jag hört tidigare stämde, en fantastisk styrka på fisken och den var i perfekt kondition.

En kort stund senare sitter jag och funderar på något helt annat när en stor fisk går upp och klipper min fluga. Reaktionen blir ett sånt där mothugg man gör för att kroka GT på speed-popping. Tafsen går självklart av och jag får skamset binda på en ny fluga medans P-As skrattsalvor dånar över den lilla sjön.

Som salt i såren krokar P-A nästan omgående ännu en fin fisk och en rejäl fight är ett faktum.

Även denna en skönhet

Fiskarna fortsatte att vara försisktiga och fler gånger såg vi hur vattnet välvdes under flugorna för att fisken gått upp och tittat på dem. Men tillslut, efter att ha bytt till en liten nedklippt Red Tag lyckades även jag kroka en fisk. Riktigt bra drag på den och jag trodde att den skulle vara betydligt större än vad den var.

C&R

/Jimie

Tack och lov tar det inte många minuter innan Niklas återigen krokar en fisk, den här gången lyckas vi håva den. Fisken som väger runt 3.5kg är tyvärr fortfarande något lekfärgad och vi sätter snabbt tillbaka den.

Vi byter plats och medans båten fortfarande driftar in i viken smäller det till på mina grejer. En riktigt pigg öring låter sig håvas efter några fina lufthopp, den här är betydligt blankare och den behåller vi.

Vi letar oss fram i vikarna i jakt på något varmare vattentemperaturer och har då och då följen av fisk. Det tar dock en stund innan en fisk hugger till ordentligt. När det väl hugger så är det med besked. Tommy ropar till och vi förstår ganska snabbt att det är en fin fisk som huggit. Tyvärr ser vi ganska snabbt att fisken fortfarande är lekfärgad och att den inte kommer att godkännas, synd det då det uppskattas till runt 4-4.5kg.

Några vikar senare så hugger det på Niklas drag. När fisken går upp i ett lufthopp så ser vi att den är klart ljusare än den tidigare. Efter ett par små rusningar håvas fisken som är större än min, nu är godkänd fisk nr 2 i båten!

Det tar inte många minuter innan jag känner det bekanta pickandet på mitt drag i samma vik. Jag gör ett vevstopp och när jag börjar veva igen går fisken på. Efter en relativt odramatisk fight håvas min andra fisk som även den är godkänd.

I slutet av dagen krokar Nicke en blank fisk som är en centimeter under godkänt, den får snabbt åka tillbaka i vattnet.

Trots två lekfärgade tillbaksläppta fiskar och en för liten är vi väldigt nöjda med fisket. Att det sedan visade sig räcka till vår vinst gjorde det hela ännu bättre! Det gör även att man glädjer sg över att man inte tagit upp mer fisk. Det är inte kul att klubba fisk i onödan, även om fisken självklart är mycket uppskattad på bordet av både familj och vänner.

Jag väcker ändå frågan om när Catch & Release blir standard även för havsöringstävlingarna I Sthlms skärgård!? Dey är något som jag helt klart förespråkar!

Nr 1 - Håll Trouten!

Vi har fortsatt att fiska havsöring med mycket bra resultat den här säsongen. Jag förstår inte hur fisket kan skilja sig så från år till år eller om vi bara lyckats pricka in det. Men igår fick Niklas och Tommy uppleva någonting som få havsöringsfiskare får uppleva i Stockholms skärgård. Niklas blev tipsad om en del i skärgården som ingen av oss i Håll Trouten är särskilt bekanta med. Men då tipsaren verkligen poängterade hur bra fiske han hade haft så åkte grabbarna dit på kvällen för att testa.

Rapporten jag fick av Nicke och Tommy i bilen på väg hem är häpnande. Under ca 2½ timmes fiske landade (och återutsatte de) 14 havsöringar i vikt mellan 1-3 kg! Hade det inte varit för att Nicke skickade mms var femte minut så hade jag knappt trott på det själv. De uppskattade det även till 6-7 tappade fiskar. Jag grämer mig självklart över att jag inte var med, men jäklar vad kul att det fortfarande kan upplevas!

Jag slänger upp ett par bilder som Niklas skickade mig:

Fler uppdateringar inom kort!

Jimie

/ Jimie

/ Jimie

Mötte upp William för en kort havsöringspremiär. Med begränsad tid så höll vi oss till cityfisket, och det var ett rätt lyckat drag. Öringen vägde mellan 3.5 - 4 kg.

/   Jimie

Ställde för andra året upp i Värtan Cup (världens största gäddtävling) tillsammans med Niklas och Tommy. Förra året kom vi på plats 20 av närmre 200. I år var målet att förbättra det. Relativt tidigt så plockade Tommy en gädda strax under minimimåttet på 75cm, trist men den gick tillbaka utan invägning. Bara några minuter senare så har jag ett följe av en gädda i storlek 6+. Det började lovande!

Tyvärr fortsätte det inte lovande utan vi fiskade på ett bra tag utan någon känning. Det var först med någon timme kvar som Tommy slog till igen, den här gången var gäddan godkänd. Några kast senare känner jag ett försiktigt pet på jiggen och när den kommer in till båten simmar det en 7+ gädda lojt efter.

Tyvärr blev det inget mer, men med någon av mina följen krokade så hade vi varit uppe på en pallplats... bittert, riktigt bittert. Men samtidigt är det så det ska vara, en del av charmen!

Förra årets start var ett vansinne, 200 båtar som på given start öser iväg. I år var det betydligt lugnare, men ändå ett mäktigt scenario, jag klippte ihop en liten film från starten i vår båt. Enjoy!

/Jimie

Tack Svanthe! / Jimie

Det här blir en liten sammanfattning av midsommarfisket ur mitt, Jimies, perspektiv. Jag vet att Jocke och Täcket sitter på riktigt bra både bilder och text de med. Så håll utkik för det kommer att komma ännu mer!

Bara två dagar innan Jocke och Täcket skulle upp så ringer William och frågar om jag kan hjälpa till vid inspelningen av höstens program av "Fiske - Med William och Peter", i just samma vatten som Santiago-grabbarna. I hjälpen ingår en inbjudan av vattnets ordförande att fiska som gäst. Det är väldigt generöst att få en sådan inbjudan i detta vatten. Med en underbart förstående sambo (som själv var med till Gimån förra sommaren) ringde jag William ett par minuter senare och sa att jag följer med.

Ett gäng timmar i bil senare så var jag på plats. Vädret var perfekt, varmt och med lite regn i luften. Jag valde att bo med Täcket och Jocke där vi alltid brukar husera så jag lastade snabbt ur prylarna och åkte ner till ån. Väl på plats så hade jag en stund på mig att leta vakande fisk innan William, Peter och kameramannen Tingman hade fått i ordning prylarna. Jag började spana på en sträcka av ån som brukar hålla fisk och skulle jag bli besviken? Nej! Inom loppet av 20 min kunde jag lokalisera 8 vakande öringar vilket är exceptionellt även för detta vatten.

Hur fisket gick för William och Peter lämnar jag till programmet, inget utrymme för "spoilers" med andra ord. Men ett par bilder kan jag bjuda på.

Hur gick fisket för egen del då? Jag hade alltså bara tre dagar vid vattnet och det mesta av tiden spenderade jag med att leta vakande fisk och fotografera. Då och då tog jag ett par kast men jag la ingen tyngd vid det. De två första dagarna hade jag tappat tre stora öringar, varav två över 2kg, men jag hade inte lyckats landa någon. Den tredje dagen så avslutades inspelningarna. Peter och kameramannen var tvugna att åka hem och jobba så tillsammans med William, Jocke och Täcket kunde vi nu koncentrera oss på att "bara" fiska i några timmar. Det skulle bli några magiska timmar för min del.

Den första fisken stog svårt till. I kastet innan lyckades jag kroka en fin öring som gick loss mot stenkistan som den hade som ståndplats. Den här fisken stog lika illa till ett par meter ovanför. Jag la ut en stor danica och lät den drifta mot öringen.  När öringen högg så var jag beredd. Ett distinkt mothugg och sen snabbt sätta press på den för att få bort den från det mest steniga partiet. Manövern fungerade och jag fick in öringen i ett blankstryk. När jag trodde att den var klar för håvning visade den sig dock ha rejält med krafter kvar och rusade mot en större sten. Jag vadade snabbt efter samtidigt som jag försökte hålla press på öringen. Det är en isande känsla när man hör hur tafsen gnager emot sten och för att hålla bort öringen krävdes akrobatiska drill-färdigheter. men det lyckades och denna skönhet kunde tillslut håvas. En vacker öring skimrande i grönt och guld strax över kilot.

Efter matpaus och lite vila från den värmebölja som plågade oss så var vi tillbaka vid ån när det började skymma. Att det skulle bli bättre fiske då solen försvann hade vi förstått, men under ett par timmar hade vi ett fiske som var helt sjukt. Jag stog utvadad runt 20m ovanför Jocke, inom kastavstånd hade jag 3 stora öringar och Jocke hade flera stora fiskar som vakade närmre honom. Det tog inte lång tid innan jag hade krokat fisk nr 2 för dagen. I mörkret så var det svårt att avgöra vad det var för storlek på den men med en relativt tjock tafs och en bra plats att drilla fisken så kunde jag göra det utan större problem. Väl i håven såg jag att det var en riktigt kompakt öring. Vågen stannade på 1.5kg och efter ett par snabba foton fick den gå tillbaka.

I princip direkt efter att jag satt tillbaka min öring ropade Jocke att han hade fisk på. Jag tog såklart kameran och sprang ner för att dokumentera. Efter en stabil drillning kunde Jocke lyfta ur ännu en kilosfisk ur håven, även den skimrande i guld så som gimåns vackra fiskar ofta gör.

Tillbaka på stenen jag stog på börjar en av fiskarna bredvid mig att vaka allt mer intensivt. Den är bara 5-6 meter ifrån mig så att lägga ut flugan i en bra drift är inget problem. Trots att jag förstår att den äter små nattsländor och nattsländepuppor så lyckas jag inte lura den till att hugga. Jag går sakta igenom flugasken och då jag knyter på en ekorrfluga och lägger ut den så tycker jag att fisken närmar sig den i ett vak. Jag fortsätter att kasta med fluga och kast efter kast blir perfekt. Jag nästan trillar av stenen när fisken så plötslisgsst gör en agressiv attack och suger i sig flugan. Tack och lov sitter mothugget och jag har nyss bytt till en ännu grövre tafsspets så det är en bra känsla som sprider sig i kroppen. Fisken rusar nedströms utan att jag har hunnit uppfatta dess storlek. Den känns stark och jag kan se hur den kränger i sidled över ån. Den kämpar sig allt längre nedströms och går fortfarande från åns ena kant till den andra. Tack vare att jag förflyttar mig på ganska grunt vatten och kan ställa mig på närliggande stenar så kan jag drilla fisken högt, vilket nästan är ett måste i det här vattnet. När fisken närmar sig håven ser jag att den är större än vad jag trott. Jag blir nervös och håller tummarna att den sista rusningen ska utebli. Och det gör den. Ett par sekunder senare kan jag håva den och när jag ser den i håven förstår jag att den är en bit över två kilo. Ett PB och drömgränsen på torrflugeöring över 2kg är slagen. En sån lycka är svår att förklara, men jag tror att bilden under faktiskt ger en viss fingervisning.

Efter att ha vägt och tagit några bilder så fick fisken såklart simma tillbaka. En stark välkonditionerad skönhet på 2.3kg.

Det blev tre underbara dagar med goda vänner, vackert väder och ett fantastiskt fiske. Det är inte konstigt att man längtar upp så fort man kommit hem igen. I år så släpade jag runt mycket på kameran, så jag avslutar inlägget med att lägga upp några bilder som jag blev nöjd med.

Jocke med en fin nattöring.

Täcket är eldmästare och sällskapets kock.

Danikan kläckte för fullt!

Stor öring som tar spent spinners.

William med en stor vakande öring i bakgrunden.

Icke ryke fisk William! Frustration vi alla känner ibland.

William rollcast.

Täcket med svårlurad öring.

Allt för nu! / Jimie