Team Santiago

Det här blir en liten sammanfattning av midsommarfisket ur mitt, Jimies, perspektiv. Jag vet att Jocke och Täcket sitter på riktigt bra både bilder och text de med. Så håll utkik för det kommer att komma ännu mer!

Bara två dagar innan Jocke och Täcket skulle upp så ringer William och frågar om jag kan hjälpa till vid inspelningen av höstens program av "Fiske - Med William och Peter", i just samma vatten som Santiago-grabbarna. I hjälpen ingår en inbjudan av vattnets ordförande att fiska som gäst. Det är väldigt generöst att få en sådan inbjudan i detta vatten. Med en underbart förstående sambo (som själv var med till Gimån förra sommaren) ringde jag William ett par minuter senare och sa att jag följer med.

Ett gäng timmar i bil senare så var jag på plats. Vädret var perfekt, varmt och med lite regn i luften. Jag valde att bo med Täcket och Jocke där vi alltid brukar husera så jag lastade snabbt ur prylarna och åkte ner till ån. Väl på plats så hade jag en stund på mig att leta vakande fisk innan William, Peter och kameramannen Tingman hade fått i ordning prylarna. Jag började spana på en sträcka av ån som brukar hålla fisk och skulle jag bli besviken? Nej! Inom loppet av 20 min kunde jag lokalisera 8 vakande öringar vilket är exceptionellt även för detta vatten.

Hur fisket gick för William och Peter lämnar jag till programmet, inget utrymme för "spoilers" med andra ord. Men ett par bilder kan jag bjuda på.

Hur gick fisket för egen del då? Jag hade alltså bara tre dagar vid vattnet och det mesta av tiden spenderade jag med att leta vakande fisk och fotografera. Då och då tog jag ett par kast men jag la ingen tyngd vid det. De två första dagarna hade jag tappat tre stora öringar, varav två över 2kg, men jag hade inte lyckats landa någon. Den tredje dagen så avslutades inspelningarna. Peter och kameramannen var tvugna att åka hem och jobba så tillsammans med William, Jocke och Täcket kunde vi nu koncentrera oss på att "bara" fiska i några timmar. Det skulle bli några magiska timmar för min del.

Den första fisken stog svårt till. I kastet innan lyckades jag kroka en fin öring som gick loss mot stenkistan som den hade som ståndplats. Den här fisken stog lika illa till ett par meter ovanför. Jag la ut en stor danica och lät den drifta mot öringen.  När öringen högg så var jag beredd. Ett distinkt mothugg och sen snabbt sätta press på den för att få bort den från det mest steniga partiet. Manövern fungerade och jag fick in öringen i ett blankstryk. När jag trodde att den var klar för håvning visade den sig dock ha rejält med krafter kvar och rusade mot en större sten. Jag vadade snabbt efter samtidigt som jag försökte hålla press på öringen. Det är en isande känsla när man hör hur tafsen gnager emot sten och för att hålla bort öringen krävdes akrobatiska drill-färdigheter. men det lyckades och denna skönhet kunde tillslut håvas. En vacker öring skimrande i grönt och guld strax över kilot.

Efter matpaus och lite vila från den värmebölja som plågade oss så var vi tillbaka vid ån när det började skymma. Att det skulle bli bättre fiske då solen försvann hade vi förstått, men under ett par timmar hade vi ett fiske som var helt sjukt. Jag stog utvadad runt 20m ovanför Jocke, inom kastavstånd hade jag 3 stora öringar och Jocke hade flera stora fiskar som vakade närmre honom. Det tog inte lång tid innan jag hade krokat fisk nr 2 för dagen. I mörkret så var det svårt att avgöra vad det var för storlek på den men med en relativt tjock tafs och en bra plats att drilla fisken så kunde jag göra det utan större problem. Väl i håven såg jag att det var en riktigt kompakt öring. Vågen stannade på 1.5kg och efter ett par snabba foton fick den gå tillbaka.

I princip direkt efter att jag satt tillbaka min öring ropade Jocke att han hade fisk på. Jag tog såklart kameran och sprang ner för att dokumentera. Efter en stabil drillning kunde Jocke lyfta ur ännu en kilosfisk ur håven, även den skimrande i guld så som gimåns vackra fiskar ofta gör.

Tillbaka på stenen jag stog på börjar en av fiskarna bredvid mig att vaka allt mer intensivt. Den är bara 5-6 meter ifrån mig så att lägga ut flugan i en bra drift är inget problem. Trots att jag förstår att den äter små nattsländor och nattsländepuppor så lyckas jag inte lura den till att hugga. Jag går sakta igenom flugasken och då jag knyter på en ekorrfluga och lägger ut den så tycker jag att fisken närmar sig den i ett vak. Jag fortsätter att kasta med fluga och kast efter kast blir perfekt. Jag nästan trillar av stenen när fisken så plötslisgsst gör en agressiv attack och suger i sig flugan. Tack och lov sitter mothugget och jag har nyss bytt till en ännu grövre tafsspets så det är en bra känsla som sprider sig i kroppen. Fisken rusar nedströms utan att jag har hunnit uppfatta dess storlek. Den känns stark och jag kan se hur den kränger i sidled över ån. Den kämpar sig allt längre nedströms och går fortfarande från åns ena kant till den andra. Tack vare att jag förflyttar mig på ganska grunt vatten och kan ställa mig på närliggande stenar så kan jag drilla fisken högt, vilket nästan är ett måste i det här vattnet. När fisken närmar sig håven ser jag att den är större än vad jag trott. Jag blir nervös och håller tummarna att den sista rusningen ska utebli. Och det gör den. Ett par sekunder senare kan jag håva den och när jag ser den i håven förstår jag att den är en bit över två kilo. Ett PB och drömgränsen på torrflugeöring över 2kg är slagen. En sån lycka är svår att förklara, men jag tror att bilden under faktiskt ger en viss fingervisning.

Efter att ha vägt och tagit några bilder så fick fisken såklart simma tillbaka. En stark välkonditionerad skönhet på 2.3kg.

Det blev tre underbara dagar med goda vänner, vackert väder och ett fantastiskt fiske. Det är inte konstigt att man längtar upp så fort man kommit hem igen. I år så släpade jag runt mycket på kameran, så jag avslutar inlägget med att lägga upp några bilder som jag blev nöjd med.

Jocke med en fin nattöring.

Täcket är eldmästare och sällskapets kock.

Danikan kläckte för fullt!

Stor öring som tar spent spinners.

William med en stor vakande öring i bakgrunden.

Icke ryke fisk William! Frustration vi alla känner ibland.

William rollcast.

Täcket med svårlurad öring.

Allt för nu! / Jimie