Team Santiago

Vi har sedan länge blivit inbjudna av William Moberg-Faulds att i två dagar provfiska en del av Tännån som tidigare vart stängd. Täcket kunde tyvärr inte komma iväg, men jag och Jocke var ivriga på att få testa ett nytt vatten. Vi har under försommaren kunnat följa Nea/Tya guiden Hans-Erik Moe som har bott och provfiskat ån, och de fiskar som han har krokat är både många och stora (det går att följa bloggarna på: http://blogg.tya.no/ och http://tya.no/ (under rubriken: fiskedagboka)) Självklart var vi laddade!

Efter en lång och händelselös resa var vi på plats i den lilla fiske-campen. Vi hann med att snacka lite skit med William och Peter Sjödin, som vart där och filmade för höstens TV-produktion, innan det var dags för oss att ge oss ut till ån. Vi hade ån helt för oss själva och utöver det hjälp av guiden Patrik som också bor på fiske-campen, fiskelyx med andra ord!

Patrik hade mycket bra koll på sträckan som vi skulle fiska och gav bra med tips, efter en runda upp för ån var det dags för oss att sätta igång. Vi tackade Patrik och smög iväg på egen hand.

Sträckan som är runt en kilometer lång har ett skiftande utseende. Längst ner är den lummig med stora videbuskage längs med ån, att smyga vid vattnet är svårt men nödvändigt då fisken står på grunt lugnflytande vatten med sandbotten. I ett par av poolerna kunde vi se öringar stå och vaka och smög man ordentligt kunde man även se dem stå i en strömfåra och smaska på nymfer. Sight-fighing i dess rätta bemärkelse! Ju längre upp på sträckan man kommer, desto mer skiftar ån till en fjällå. Vattnet var sällan djupare än 40cm och längs med fjällbjörkarna breder små sandbanker ut sig. Otroligt vackert. 

Trots det mycket låga vattnet såg vi stor fisk även i de riktigt grunda partierna, något man inte alls kan räkna med i klara ljusa vatten. Det gör att försiktighet blir ännu mer viktigt när man ska kasta på en fisk.

Vädermässigt kan man säga att de två dagarna vi fiskade skilde sig helt åt. Dag ett så regnade det men var relativt varmt. Sländorna kläckte för fullt, knotten och myggen täckte oss som svarta mattor men fisken vakade som galna. Andra dagen var blåsig, solig och kall, varken sländor eller fisk visade sig så det blev en hel del blindfiske.

När det kommer till fisk på kroken så var Jocke i sitt esse. Både fisk som vakade och under blindfiske lyckades han locka stora öringar till hugg… Ett gäng öringar med två toppar på 1.5kg och 1.6kg blev Jockes resultat. Efter mitt enorma fiske i jämtland så visade jag en liten formsvacka, det blev ”bara” två skapliga öringar, MEN en av öringarna är i mina ögon en drömfisk. En i guld skimrande kilosfisk med stora röda prickar, det blir inte bättre än så. Jag behöver väl inte nämna att vi alltid fiskade torrt? Det är så Team Santiago gör det!

Som vanligt gick kamerorna heta, jag lägger upp ett smakprov på ett par av fiskarna. Och, håll i er nu: Inom kort lägger vi upp ett filmklipp på Jocke när han drillar öringen på 1.5kg!

/Jimie

Guiden Patrik pekar ut några heta spots.


Smygfiske


Tännån


Jocke


Jimie drillar


Jocke och öring










Jocke drillar 1.6kg öring


Jimie och öring

Flugfiske i Jämtland 2010

Det var åter igen dags för torrflugefiske i jämtlands skogar, under förra årets fiske prickade vi in både väder, kläckningar och fisken perfekt, vi viste att vi inte vågade räkna med samma tur i år igen. Särskilt inte efter rapporterna om högt vatten och avsaknaden av kläckningar var många. Hur som helst så skulle det bli riktigt härligt att äntligen komma iväg. Täcket stod till hands med sin firmabil, så vi behövde inte heller snåla med packningen.

Tidigt på söndag morgon kom Täcket (Fredrik) förbi och hämtade upp mig, vi lastade snabbt in grejerna och åkte vidare till Jocke, och snart var vi på väg. När vi började närma oss så ringde jag till Bengt, som vi har bott hos de senaste åren, för en lägesrapport. Det var inget att jubla över, högt vatten, kallt och dåligt med kläckningar men ändå tydligen en hel del fisk i åarna. Vi viste att ett högtryck skulle komma in över landet samma dag, så det var bara att hålla tummarna.

Väl på plats blev det en snabb urlastning för att genast rigga spöna och dra iväg. Vi åkte till en av strömmarna i närheten och när vi klev ur bilen och tittade upp mot vattnet var det stora svarta moln utav sländor i luften. Vi träffade en fiskare på plats som berättade att den här kvällen var den första där kläckningarna kommit igång, och det rejält!

Fisket var hyggligt, vi krokade en hel del harr (men främst av mindre storlek). Täcket var den som krokade den största fisken, en harr strax under kilot. Vi är egentligen alla tre c&r fiskare av stora mått, men i år hade vi bestämt oss för att plocka upp och äta en harr och en öring. Sagt och gjort så nackade vi harren och grillade den, en smarrig början på resan.

De kommande dagarnas fiske skulle kunna beskrivas med ord, och det skulle jag gärna göra, men jag tror att de flesta skulle tappa orken att läsa ganska fort. Jag kan nöja mig med att säga att fisket är det bästa vi har haft… Kanske det bästa vi kommer att ha… Och med säkerhet något vi kommer att minnas länge. Bilderna med kommentarer får stå för resten av rapporten från flugfiskeveckan!

Bilen packas till bristningsgränsen, ready for take-of!


Den enorma mängd sländor som mötte os väl på plats


Team Santiago försöker ta en seriös gruppbild!






Täcket står och kastar på en hygglig harr


Harren


Jag krokar på resans första hyggliga öring, runt kilot ger bra böj i spöt och en härlig fight!


Jocke visar att han också kan




Och igen!


Och Täcket kunde såklart han med!


Sen är det färdiglekt och jag visar vart skåpet ska stå. En vacker jämtländsk torrflugeöring på 1.7kg, vilket är ett PB för mig.


En öring över 1.5kg innebär att man måste bjuda på Champagne, så visst blev det så.




Redan långt innan resan hade både jag och Jocke tippat att Täcket skulle ta den största fisken under resan... Men Täcket började långsamt, både jag och Jocke tog större fiskar än honom... TILLS han slog till med besked. Vi satt och gjorde upp eld när vi såg hur spöt plötsligt gick ned i en djup gunging på Täckets spö, där han satt en bit ifrån oss. Jaja, vi hade ju tagit ett gäng kilosöringar innan det här, så vi regerade inte särskilt mycket på det. ...sen kom rusningen! Fisken gick nedströms så att det stänkte vatten om linan när den skar genom ytan. Fisken fortsatte att gå i sidled och vi förstog att det här är något rejält. Vi rushade in till undsättning och till och med Täcket, som är en hård jäkel, avslöjade en viss nervositet. 

Fisken vägrade att närma sig och gick runt i selet, men tålamodet behölls och tillslut kunde vi håva en otrolig torrflugeöring. Vågen stannade på 2.6kg!
 



Och då det var sedan länge bestämt att en fisk över 2kg innebär både bjuda på champagne och ta ett bad så kom inte Täcket undan! Han hade iaf tur med vädret ;)


Dagen efter storöringen så infann sig ett lugn över Team Santiago. Det var mitt på dagen och vi valde att ställa oss ganska nära varandra då det var 3 fiskar som vakade på samma sträcka. "Fisk" ropade Täcket och vi tittade dit för att se ett böjt spö. Direkt när jag tittade tillbaka så såg jag fisken gå upp mot min fluga. Ett rejält mothugg och fisken var fast. Precis när jag skulle ropa "fisk" så hörde jag Jockes röst ropa "fisk"!

Jo då, Team Santiago stog bredvid varandra med en trippeldrillning och böjda spön. Efter en kortare fight tappade Jocke tyvärr sin öring, men det bidrog iaf till att min och Täckets dubbeldrillning förevigades på bild!




Visst var det mycket fiske, men man måste alltid ha lite tid till att dricka billig bolags Sangria... Det kanske framgår av bilden att det blev mer än ett glas den kvällen! 


Veckan gav ett gäng öringar mellan 1 - 2.6kg. Jag skulle upskatta snittvikten till 1.3kg, vilket för oss känns helt magiskt. Kommer vi någonsin att få ett sånt här fiske igen? Tveksamt... men inte omöjligt!  / Jimie

Vi fotade en massa så jag slänger upp några bilder som avslutning!
 

Den stora dagen närmar sig rejält nu, imorn sätter sig Team Santiago i bilen och beger sig upp till de jämtländska åarna för en veckas finfiske! Mer än så behöver väl knappast sägas.

 

Dags för en retur i Drevan, och den här gången plockade jag med mig en galet laddad Jocke. Jag har inte fått det bekräftat men rycktet säger att sen jag tog första gösen i Drevan för någon vecka sen har Jocke suttit och vässat krokar och laddad med bröderna Andén-filmer oavbrutet.

Hur som helst, vi riggade prylarna klev i Klamüdia och började ro ut till grynnan. Väl på plats hann jag inte äns kasta i ankaret inan Jocke ropade fisk! Gäddan tog precis in till båten, så någon större fight blev det inte, men ändå en hygglig gädda!







Jag kontrade med ett par abborrar av största slag, giganter med andra ord! Både på fluga och spin.







Jocke var djupt imponerad av storleken på mina borrar, så han la i nästa växel och visade att han faktisk också kan, på popper!



Jaja, inget tjaffs, som Micke Odell hade sagt. Nu måste vi börja på riktig fisk på kroken igen. En stund senare så satt en liten gäddsnipa på jiggen. Lite större hade jag allt tänkt mig.



Och när det går upp en bjässe i höga luftsprång på jakt efter småfisk aldeles bakom båten, är det lätt att glömma att man har en snipa på kroken.



Ett par timmar senare var det mer elller mindra dax att ge upp. Ett riktigt oväder drog in mot oss och vi bestämde oss att ta ett par sista kast innan vi gav upp. Såklart är det då det smäller till. Flyyta gärna fokus från min praaktfula jack till den otroligt vackra himmelen!











I och med gösen blev det en trippel för mig också; abborre, gädda och gös! Har bara tagit det en gång tidigare, så det kändes jäkligt skoj!

Jag avslutar med en bild på en gädda som slet sig precis innan vi skulle ro tillbaka, lite av en stilsturie på tappad fisk då jiggen ligger i luften perfekt tajmad i bilden :)

                       \m/ Jimie

Jag har sett flera diskussioner på nätet om jiggfiskets effektivitet, och även fått frågor angående jiggmetoder, så varför inte slänga upp en liten guide till hur jag jiggfiskar!

Under många år var jag en fiskare som hade några jiggar liggande i fiskelådan, jiggar som jag sällan använde och ännu mer sällan fick fisk på. Precis så vet jag att det är för många andra också, och anledningen till att jag skriver den här guiden är att det inte alls verkar vara självklart hur en effektiv jiggmetod ser ut. Många av er vet säkert allt det här, men jag hoppas att det kan hjälpa någon eller några i alla fall. Sen måste jag reservera mig för att det finns många olika metoder att fiska effektivt, och att dessa varierar sig beroende på vilket vatten man fiskar i, vilken tid på året (dygnet) och vilken fisk man riktar fisket efter. Den här guiden baserar jag på det fiske jag bedriver efter gädda, gös och abborre.

Jiggen:
Jag använder nästan uteslutande Relax- eller Shadjiggar. När det gäller storlek på jiggen får man känna av lite hur kinkiga fiskarna är för dagen, som regel tycker jag att runt 7cm är den givna abborrjiggen, runt 11cm är den främsta gösjiggen, men som även ger gäddor och stor abborre. 15cm är en självklar gäddjigg, men är gösen huggvillig fungerar denna storlek utmärkt även till gös.

När det gäller färg så måste man läsa av sitt vatten för att avgöra vilken färg som passar bäst. Jag fiskar främst i sjöar med relativt mörkt och oklart vatten och för mig finns det två givna val; gul/grön eller gul/orange. Båda är alltså kombination av Fire Tiger färgerna, som klart dominerar färgskalan i mina fiskelådor.


Riggningen är en annan viktig del i gösfisket. Efter att ha bytt från att fiska med endast jigghuvudet till huvud plus en monterad trekrok, så ökade antalet landade fiskar drastiskt. Här finns det många olika tekniker för hur man skall göra, men jag gör det enkelt för mig och binder en liten bit flätlina i krokböjen på jiggen, sedan fäster jag den andra änden på tråden i öglan på en trekrok som jag sedan fäster i ryggen på jiggen. Använd riktigt vassa krokar!





Metod:
Syftet med jiggfisket är att kunna fiska av botten och inte som många gör; nära botten. Häri ligger det viktigaste med jiggfisket och det som gör att jiggfisket kan vara så överlägset. Den tunga jiggskallen gör så att man med rätt utrustning kan känna när jiggen dunkar i botten och på så sätt anpassa fisket efter känslan i spöt. Men då många som fiskar jigg använder vanlig spinn eller haspelutrustning så kan man även se på linan när jiggen går i botten och anpassa fisket efter det.

Efter utkastet väntar du tills du är säker på att jiggen har nått botten, därefter vevar du 4-5 vevtag och gör sedan ett vevstopp. Håll linan spänd hela tiden och var uppmärksam, efter ett par sekunder så ser du hur linan slackar (så som bilden nedan visar), då vet du att du är på botten. Så fort linan har slackat så gör du 4-5 nya vevtag varpå du gör ett vevstopp. Följ linan med blicken och när du ser hur den slackar så upprepar du proceduren. Detta är en mycket effektiv fiskemetod som kammar av området där du fiskar.


Fig A = Jiggen sjunker fortfarande, Fig B = Jiggen ligger på botten.

Ofta står fiskarna mot bottnen och särskilt de mer inaktiva fiskarna behöver inte göra av med samma energi som att gå efter ett bete som fiskas högre upp i vattnet. Att fiska jiggen längs med bottnen har även ännu en fördel. När jigghuvudet slår i bottnen skapas vibrationer som drar till sig fiskens uppmärksamhet, du fiskar alltså både visuellt och audinomt (genom syn och ljud).

Rätt metod:


Fel metod:



Att fiska med ett känsligt spö så att du känner när jiggen slår i botten är självklart mest fördelaktigt. Hugget kommer ofta som en tydlig stöt när jiggen är på väg ner, under ett vevstopp, så då är det en klar fördel med lite känsligare utrustning.

Tror att jag fått med det mesta nu, men lämna gärna respons i form av kommentarer, och fråga gärna om det är nått som är oklart eller jag har missat! Och som jag nämnde i början, det finns många metoder, det här är min och absolut inte något som är skrivet i sten!

Mvh / Jimie (O’Meara)

Äntligen var det dax för en efterlängtad premiär i Drevviken! Är lite sent ute i år, vilket har att göra med att bilen är paj och att havsöringsfisket tog mycket energi. Men som sagt, idag var det dax!

Första frågan var om Klamüdia levde och mådde bra... Hon har ju trots allt legat inbäddad i is under hela vintern. Men! Allt var som det skulle och hon låg tålamodigt och väntade.



Som Micke Odell hade sagt "Inget tjafs", jag rodde direkt ut till grynnan där jag i princip alltid fiskar. Redan medans jag la i ankaret såg jag en gädda göra att lufthopp i jakt på småfisk, det kändes hett. Som alltid drog jag på en shadjigg (orange/gul eller grön/gul är det som gäller i Drevan) och kastade i. Nästa kast small det på, härligt med fisk på andra kastet!





 

En gädda på kanske 2kg, ingen bjässe men skoj ändå! Efter en snabb avkrokning och ett par kast till gungade det i spöt igen, jo då fisk nr 2 på 6:e kastet!

 

Efter den fisken kände jag pressen att ta en tredje inom 10 kast. Jag kastade långt och strategiskt och jiggade med många vevstopp, men både kast nr 7, 8 och 9 blev lottlösa. På 10:e kastet hade jag nästan fått hem jiggen när det small på! En liten gädda tänkte jag, men upp till ytan kom hygglig gös runt 2kg, fisken släppte dock innan jag hann landa den. Lite bittert, men ändå jävligt skoj!

Jag nämnde att det har vart en rätt intensiv havsöringssäsong och om det är något havsörigsfisket slipar när det gäller fisketeknik så är det mothuggen! KAZAAM så satt fisk nr 4 på kroken! ...men, nja någon baddare är det inte den här gången heller!



Två små gäddsnipor fick landas utan några foton, jag bestämde mig för att flytta några tiotals meter till en plats där jag har fått både gädda och gös lite på slump under dragrodd. När jag fiskade av stället så upptäckte jag en stor sten på botten och en grynna runt om den. Riktigt spännande, för omkring är det bara dybotten! Efter ett par kast mot grynnan fick jag känna på spöböj igen. Den här gången kände jag nästan på dirkten att det var gös, en liten, men dock ändå en gös.





Inge vidare foton... Well well. Hur som helst känns det riktigt hett att ha hittat en gösgrynna som man vet att det står koncentrerat med fisk vid.

Efter gösen blev det dax att packa ihop och bege sig hem!

Drevviken at it's finest! /Jimie



              \m/  Jimie

Årets resa är sedan länge bokad och av det som kändes som en evighets väntan är det nu bara några veckor kvar. Ett vatten som ger ett oroligt mjukt och harmoniskt intryck, ett vatten där man fiskar torrfluga, inte för att man kan, utan för att man ska. De gula och stora sländorna dansar oavbrutet över vattnet. Inte nog med det visuella intrycket av naturen och miljön i området, fisken är både vacker och stor!

Jag bjuder på några gamla bilder från området, så får vi hoppas att det blir ett gäng nya i samma anda.

Håll Trouten

Jag och Niklas har pratat ett tag om att köra Gålö Cup ihop, men det har inte blivit av tidigare. Nu hade vi bestämt oss för att köra, och Niklas polare Tommy var också med. Vi valde att köra under team-namnet "Håll Trouten".

Dag 1
Vi mötte upp varandra tidigt på lördagsmorgonen på Skälåkers båtklubb. Där gick de som organiserar tävlingen igenom reglerna, informerade om svaga ostliga vindar och välkomnade de 22 lagen som ställde upp. Ganska många av båtarna kände man igen då det var ett gäng guider som var med och tävlade.

På väg ut


Niklas och Tommy är fokuserade


En fin vik som brukar kunna ge fisk


Ibland var det nästan lite väl bra väder



Redan efter 3:e kastet krokade Tommy en riktigt fin öring, men efter ett par tunga knyckar slet fisken sig fri. I det klara vattnet såg vi en blank sida som pilade iväg.

Vi fiskade oss vidare runt Gålö, men pulsen som vi fick efter den första tappade fisken började mattas av. Vi fiskade ett par timmar utan kontakt. Vi valde att åka till ett ställe där jag har fått en del fisk innan, när vi stannade till med båten såg vi ett stort stim med spigg, stället kändes hett. Niklas var den första som kände ett hugg, dock utan att kroka fisken. Både jag och Tommy kände också tydliga "pickande" på våra drag. Havsöringen var där, men väldigt försiktig. Jag kastade igen och kände ett lite tydligare pick, gjorde ett vevstopp och då klev öringen på. Efter en kortare fight hade Håll Trouten landat sin första öring! ...5mm ifrån godkänt mått! Vilket senare skulle visa sig bli ödesdrabbat.

Min kanske för lilla öring


Samma firre


Halvtimmen efter den krokade fisken var riktigt intensiv med följen, hugg och tappade fiskar, men fortfarande ingen godkänd. Vi åkte vidare till en annan sträcka som jag viste höll en del fisk, ett par kast senare högg det till rejält på Tommys spö, en tung bugning och sen gick fisken loss.

Efter en kort vända till en vik som såg lovande ut så var det dax igen, Niklas hojtade till och spöt gungade rejält. Efter en beslutsam fight landades den första godkända öringen, en blänkare på 1.7kg.

Niklas blänkare


Samma firre


Dessvärre mattades fisket av efter det, så resultatet dag ett blev endast 1 fisk till invägning. Trots att det var en hygglig fisk så kändes det riktigt deppigt när vi iaf borde ha 2-3 till i båten iom alla hugg och följen vi haft.

Väl tillbaka så visade det sig att vi trots allt låg rätt bra till. Niklas hade tagit dagens största fisk och blev belönad med finfina öringdrag, och vi låg tvåa sammanlagt.





Dag 2
Jag var egentligen upptagen och skulle inte fiska den andra dagen... Gick det att låta bli? Omöjligt! Jag packade ihop grejerna vid 10 och satte mig i bilen. Ute på motorvägen ringde jag Niklas och frågade om det fanns plats för en till i båten, vilket det turligt nog gjorde! Niklas och Tommy hämtade upp mig på Gålö en halvtimme senare.



Söndagen var lite blåsigare men fortfarande kändes förutsättningarna heta. Vi åkte direkt till ett av ställena där vi hade haft mest kontakter dagen innan. Det tog 3 kast innan det smällde på rejält på mitt spö. Jag kände hur fisken knyckte till och förstod att det här var en bjässe. Direkt efter det släppte den... Pulsen smattrade i kroppen för jag förstod att jag missade en drömfisk. I besvikelsen så slarvade jag lite med hemtagningen av draget och gjorde inga vevstopp förutom när jag skulle lyfta draget ur vattnet, då såg jag en stor blank torped svänga iväg från båten. Fisken måste ha vägt minst 4 kg. Besvikelsen var nu enorm...

Efter den tappade storöringen var det dött. Vi åkte och letade vikar och grynnor i många timmar utan kontakt. Väl i en liten vacker vik så röck det till i mitt spö, vattnet var så klart att man såg de blanka ryckningarna en bra bit bort. Äntigen en till godkänd öring! Eller? Efter många rop i glädje och besvikelse vidage det sig vara en gäddusling... En riktigt blank gäddusling! Niklas kontrade snabbt med att även han ta en gäddusling. Och när vi kastade av en klockren havsöringssträcka så... Jo då, tog han ännu en gäddusling! Team Håll Trouten började att tappa både moral och hopp.

Bra böj!


Men...


Nu då? Nej då!


Tiden började rinna oss ur händerna och vi bestämde att vi skulle avsluta med sträckan där jag hade tappat den stora öringen, vi bombade kusträmsan med våra drag men ingenting hände. Vi insåg att det började bli dax att åka tillbaka om vi skulle hinna utan att bli diskade... Men, när vi ändå var där så var det ju bara dumt att inte testa sträckan en gång till. Vi vände upp båten och var snabbt tillbaka där vi började. 2-3 kast senare skrek Niklas till. Spöt stog i en fin båge och öringen gick upp i luften 20 meter ifrån båten. Den här öringen var på tok för stridbar för våra stressade stackars nerver, Niklas pressade den så mycket som han vågade men det hindrade inte fighten från att bli utdragen och väldigt nervös. Men tillslut tröttnade fisken och kunde håvas! Glädjeskriken ekade ut över fjärden, nu var det snabbt tillbaka som gällde!





Väl tillbaka vid invägningen visade det sig att det var många lag som var ute i sista minuten, så för oss blev det riktigt spännande att se vilka som kom in med fisk och se hur långt vårt resultat skulle räcka. När alla fiskar var invägda stog resultatet klart; det blev en 3:e plats! Av 22 båtar och vår första Gålö Cup så kände vi oss jäkligt nöjda! ...samtidigt var det en bitterljuv känsla då min fisk som fick gå tillbaka förmodligen hade räknats in som 52, vilket hade givit oss vinsten eller om vi hade fått upp någon av alla de tappade fiskarna.



Hur som helst, nästa år är vi tillbaka och då är det plats nr 1 vi skitar på!

     / Jimie

Säsongens andra havsöringspass och den första fisken landad! Även om det var en liten rackare så känns det lovaande, såg även ett flertal vak och tappade en riktigt fin firre på slutet!

Den lilla blänkaren tog på en B3-Bonker, fiskad som upphängare på bombarda.







Nästa firre får gärna ha samma blankhet men vara några storlekar större!

                               \m/ Jimie

Hittade filmen på Bumlingen!

Efter massa timmars fiskande utan resultat långt ute i de lappländska fjällen finns det bara en sak att göra; välta bumlingar! Och den här bumlingen hittade vi högst upp på en stor kulle. Vi käkade lite nere slänten och gick upp för att besegra Bumlingen! Med min slipade blick och känsla för tygdlagarna så tyckte jag att det vore vettigt att flytta på alla grejerna där nere.

Mats sa;
-Ähh för fan, låt det ligga! Vi rullar den åt andra hållet.
Täcket sa;
-Låt skiten ligga!
Jag sa;
-Bumlingen kommer krossa ALLA våra spö plus systemkamerorna som ligger löst bredvid!
Mats och Täcket sa;
Ähh, låt det ligga!

Jag trotsade mina enfaldiga vänner och gick ner och flyttade på mina prylar, samt ropade upp om jag inte skulle flytta deras. Mats tyckte att det kanske var en rätt bra idé ändå. Men Täckte sa;
- Ähh, låt skiten ligga!

Jag tänkte inte vara nån hönsmamma, så jag lät det ligga.

Prologen:
http://www.youtube.com/watch?v=vCEuhNK6k8k

Sen rullar Bumlingen:
http://www.youtube.com/watch?v=ZggRuXgfrrQ

/ Jimie