Team Santiago

Medans Jocke drillade passade jag på att filma! Om ni undrar varför Jocke säger "Fan vad sjukt" och inte förstår varför, så är det en ganska sjuk grej som händer. Jocke har kastat på den främre av två öringar i 1½ kilos klassen. En bit in i fighten tycker man ju att den andra öringen (som bara stod 1 meter bakom) borde ha blivit skrämd, MEN 12 sek in i klippet går det att se hur den krokade öringen plaskar till i ytan och strax efter går den andra öringen upp i ett försiktigt vak, 20 cm upp! Det är sjukt! 

Vi har sedan länge blivit inbjudna av William Moberg-Faulds att i två dagar provfiska en del av Tännån som tidigare vart stängd. Täcket kunde tyvärr inte komma iväg, men jag och Jocke var ivriga på att få testa ett nytt vatten. Vi har under försommaren kunnat följa Nea/Tya guiden Hans-Erik Moe som har bott och provfiskat ån, och de fiskar som han har krokat är både många och stora (det går att följa bloggarna på: http://blogg.tya.no/ och http://tya.no/ (under rubriken: fiskedagboka)) Självklart var vi laddade!

Efter en lång och händelselös resa var vi på plats i den lilla fiske-campen. Vi hann med att snacka lite skit med William och Peter Sjödin, som vart där och filmade för höstens TV-produktion, innan det var dags för oss att ge oss ut till ån. Vi hade ån helt för oss själva och utöver det hjälp av guiden Patrik som också bor på fiske-campen, fiskelyx med andra ord!

Patrik hade mycket bra koll på sträckan som vi skulle fiska och gav bra med tips, efter en runda upp för ån var det dags för oss att sätta igång. Vi tackade Patrik och smög iväg på egen hand.

Sträckan som är runt en kilometer lång har ett skiftande utseende. Längst ner är den lummig med stora videbuskage längs med ån, att smyga vid vattnet är svårt men nödvändigt då fisken står på grunt lugnflytande vatten med sandbotten. I ett par av poolerna kunde vi se öringar stå och vaka och smög man ordentligt kunde man även se dem stå i en strömfåra och smaska på nymfer. Sight-fighing i dess rätta bemärkelse! Ju längre upp på sträckan man kommer, desto mer skiftar ån till en fjällå. Vattnet var sällan djupare än 40cm och längs med fjällbjörkarna breder små sandbanker ut sig. Otroligt vackert. 

Trots det mycket låga vattnet såg vi stor fisk även i de riktigt grunda partierna, något man inte alls kan räkna med i klara ljusa vatten. Det gör att försiktighet blir ännu mer viktigt när man ska kasta på en fisk.

Vädermässigt kan man säga att de två dagarna vi fiskade skilde sig helt åt. Dag ett så regnade det men var relativt varmt. Sländorna kläckte för fullt, knotten och myggen täckte oss som svarta mattor men fisken vakade som galna. Andra dagen var blåsig, solig och kall, varken sländor eller fisk visade sig så det blev en hel del blindfiske.

När det kommer till fisk på kroken så var Jocke i sitt esse. Både fisk som vakade och under blindfiske lyckades han locka stora öringar till hugg… Ett gäng öringar med två toppar på 1.5kg och 1.6kg blev Jockes resultat. Efter mitt enorma fiske i jämtland så visade jag en liten formsvacka, det blev ”bara” två skapliga öringar, MEN en av öringarna är i mina ögon en drömfisk. En i guld skimrande kilosfisk med stora röda prickar, det blir inte bättre än så. Jag behöver väl inte nämna att vi alltid fiskade torrt? Det är så Team Santiago gör det!

Som vanligt gick kamerorna heta, jag lägger upp ett smakprov på ett par av fiskarna. Och, håll i er nu: Inom kort lägger vi upp ett filmklipp på Jocke när han drillar öringen på 1.5kg!

/Jimie

Guiden Patrik pekar ut några heta spots.


Smygfiske


Tännån


Jocke


Jimie drillar


Jocke och öring










Jocke drillar 1.6kg öring


Jimie och öring

Det ska nog tilläggas att det inte på något sätt var lättfiskat bara för att vi fick mycket och stor fisk. Med högt vatten och mycket fisk i ån så gällde det att inte vada för mycket, eftersom det kunde stå fisk ända in till åkanten. En skrämd fisk kan lätt skrämma flera andra och då kan tillfället på den vakande fisken snabbt vara förbi. 
Med andra ord så blev det ganska mycket sitta på land, dricka kaffe och försäkra sig om att det inte fanns fisk i närheten av "min" vakande fisk.
Eftersom det hade varit ovanligt kallt för årstiden så hade inte kläckningarna kommit igång på riktigt, men med ett inkommande högtryck så skulle det snabbt ändra på sig. Nu kläckte allt på samma gång, Bäcksländor, Nattsländor, Dagsländor med Ephemera Danica i spetsen. Tyvärr så blev det inte något utpräglat Danica fiske eftersom det fanns så mycket annat smarrigt att välja på. Det var nästan Nattsländorna som stod högst i kurs trots att Danicorna fanns i överflöd.

Men med överfyllda flugaskar och humöret på topp så var det inga större problem, dom första dagarna iaf. Jag hade tydligen fått ta över Jimies oförmåga att kroka fisk från föregående resa, nu var Jimie het och jag iskall. Vi hade kommit till mitten av fiskeveckan och jag hade inte lycktas kroka det vi hade kommit för, en öring. Fisket blev naturligtvis lidande med många kaffepauser och långa sekvenser av skäggkliande.
Jimie tyckte att jag skulle få drilla hans nästa fisk och genast kändes det mycket bättre, eller gjorde det verkligen det?!
Jag gick lite nerströms för att få vara ifred från Jimies och Jockes hånflin och glåpord, och för att jag visste att det gick en stor öring och plockade sländor från ytan. Jag tillbringade nog två timmar med att försöka lista ut vad det var för sländor öringen tog. Men tillslut så föll valet på en Hjorthårsfluga, en nattsländeimitation med hjorthårsvinge. Många småströmmar med varierande hastighet mellan mig och öringen gjorde det inte till en lätt match att få en bra flytsträcka.
På fjärde kastet så gick öringen upp tog flugan med ett litet litet skvätt, mothugget satt där det skulle. Trodde först att det var en liten öring som tagit, men när första rusningen nerströms kom så förstod jag att det här var en stor fisk, fast jag ville inte riktigt inse det. Med risk för att bli nervös och drilla fisken fel med tafsbrott som följd, risken är ganska överhängande när man fiskar med 0.16 spets och mycket vassa stenar i vattnet. 
Tillslut så kom Jimie och Jocke för att hjälpa till med håvningen, tror att Jimie blev ganska nervös av att hålla i håven när han såg storleken på öringen. Efter ett par minuter så låg fisken i håven och den mätte 63cm och 2,6kg. Nu kunde jag äntligen njuta av kaffepauserna utan att behöva tänka på mothugg och flugval.

Sargad storöringsfluga



Täcket

Flugfiske i Jämtland 2010

Det var åter igen dags för torrflugefiske i jämtlands skogar, under förra årets fiske prickade vi in både väder, kläckningar och fisken perfekt, vi viste att vi inte vågade räkna med samma tur i år igen. Särskilt inte efter rapporterna om högt vatten och avsaknaden av kläckningar var många. Hur som helst så skulle det bli riktigt härligt att äntligen komma iväg. Täcket stod till hands med sin firmabil, så vi behövde inte heller snåla med packningen.

Tidigt på söndag morgon kom Täcket (Fredrik) förbi och hämtade upp mig, vi lastade snabbt in grejerna och åkte vidare till Jocke, och snart var vi på väg. När vi började närma oss så ringde jag till Bengt, som vi har bott hos de senaste åren, för en lägesrapport. Det var inget att jubla över, högt vatten, kallt och dåligt med kläckningar men ändå tydligen en hel del fisk i åarna. Vi viste att ett högtryck skulle komma in över landet samma dag, så det var bara att hålla tummarna.

Väl på plats blev det en snabb urlastning för att genast rigga spöna och dra iväg. Vi åkte till en av strömmarna i närheten och när vi klev ur bilen och tittade upp mot vattnet var det stora svarta moln utav sländor i luften. Vi träffade en fiskare på plats som berättade att den här kvällen var den första där kläckningarna kommit igång, och det rejält!

Fisket var hyggligt, vi krokade en hel del harr (men främst av mindre storlek). Täcket var den som krokade den största fisken, en harr strax under kilot. Vi är egentligen alla tre c&r fiskare av stora mått, men i år hade vi bestämt oss för att plocka upp och äta en harr och en öring. Sagt och gjort så nackade vi harren och grillade den, en smarrig början på resan.

De kommande dagarnas fiske skulle kunna beskrivas med ord, och det skulle jag gärna göra, men jag tror att de flesta skulle tappa orken att läsa ganska fort. Jag kan nöja mig med att säga att fisket är det bästa vi har haft… Kanske det bästa vi kommer att ha… Och med säkerhet något vi kommer att minnas länge. Bilderna med kommentarer får stå för resten av rapporten från flugfiskeveckan!

Bilen packas till bristningsgränsen, ready for take-of!


Den enorma mängd sländor som mötte os väl på plats


Team Santiago försöker ta en seriös gruppbild!






Täcket står och kastar på en hygglig harr


Harren


Jag krokar på resans första hyggliga öring, runt kilot ger bra böj i spöt och en härlig fight!


Jocke visar att han också kan




Och igen!


Och Täcket kunde såklart han med!


Sen är det färdiglekt och jag visar vart skåpet ska stå. En vacker jämtländsk torrflugeöring på 1.7kg, vilket är ett PB för mig.


En öring över 1.5kg innebär att man måste bjuda på Champagne, så visst blev det så.




Redan långt innan resan hade både jag och Jocke tippat att Täcket skulle ta den största fisken under resan... Men Täcket började långsamt, både jag och Jocke tog större fiskar än honom... TILLS han slog till med besked. Vi satt och gjorde upp eld när vi såg hur spöt plötsligt gick ned i en djup gunging på Täckets spö, där han satt en bit ifrån oss. Jaja, vi hade ju tagit ett gäng kilosöringar innan det här, så vi regerade inte särskilt mycket på det. ...sen kom rusningen! Fisken gick nedströms så att det stänkte vatten om linan när den skar genom ytan. Fisken fortsatte att gå i sidled och vi förstog att det här är något rejält. Vi rushade in till undsättning och till och med Täcket, som är en hård jäkel, avslöjade en viss nervositet. 

Fisken vägrade att närma sig och gick runt i selet, men tålamodet behölls och tillslut kunde vi håva en otrolig torrflugeöring. Vågen stannade på 2.6kg!
 



Och då det var sedan länge bestämt att en fisk över 2kg innebär både bjuda på champagne och ta ett bad så kom inte Täcket undan! Han hade iaf tur med vädret ;)


Dagen efter storöringen så infann sig ett lugn över Team Santiago. Det var mitt på dagen och vi valde att ställa oss ganska nära varandra då det var 3 fiskar som vakade på samma sträcka. "Fisk" ropade Täcket och vi tittade dit för att se ett böjt spö. Direkt när jag tittade tillbaka så såg jag fisken gå upp mot min fluga. Ett rejält mothugg och fisken var fast. Precis när jag skulle ropa "fisk" så hörde jag Jockes röst ropa "fisk"!

Jo då, Team Santiago stog bredvid varandra med en trippeldrillning och böjda spön. Efter en kortare fight tappade Jocke tyvärr sin öring, men det bidrog iaf till att min och Täckets dubbeldrillning förevigades på bild!




Visst var det mycket fiske, men man måste alltid ha lite tid till att dricka billig bolags Sangria... Det kanske framgår av bilden att det blev mer än ett glas den kvällen! 


Veckan gav ett gäng öringar mellan 1 - 2.6kg. Jag skulle upskatta snittvikten till 1.3kg, vilket för oss känns helt magiskt. Kommer vi någonsin att få ett sånt här fiske igen? Tveksamt... men inte omöjligt!  / Jimie

Vi fotade en massa så jag slänger upp några bilder som avslutning!