Team Santiago

Havsöring, att bryta en förbannelse.

 

Nio bompass. De första sju utan följe, vak eller hugg. Det åttonde passet ett följe och det nionde en tappad stor havsöring. Frustration blandas med uppgivenhet. Det tionde passet blir det sista för säsongen, det har jag bestämt trots att säsongen är långt ifrån slut. Havsöringen kryper under ens skinn.

 

Jag har flera veckor tidigare fått ett erbjudande av Henrik "The Hank" att åka ner till hans ställe på västkusten och tillsammans med några vänner till honom fluga efter silvret, men då vapendragaren Täcket inte kunde komma loss så gav jag upp tanken. Ekonomin fanns helt enkelt inte att dra ner i bilen själv. När Henrik ännu en gång frågade så väcktes hoppet igen, jag frågade polaren Mattias om han var sugen på att hänga med men tyvärr skulle hans flickvän arbeta den helgen, så Mattias var tvungen att stanna hemma med lilla dottern. Jag ger återigen upp tanken på västkustsilvret.

 

Två dagar innan helgen då det tidigare var tänkt att åka ner ringer Mattias och berättar att han trots allt kan komma loss om jag fortfarande är sugen på att dra ner till Henriks smultonställe. Två dagar senare kliver vi ur bilen och ser Henrik med sambo komma puttrande i den lilla båten för att ta emot oss och köra oss till huset.

 

 

 

Vädret är härligt vårigt, nästan med känsla av försommar, men tyvärr mycket blåsigt. Tillsammans med Henriks kompis Pontus "Lorden" sätter vi oss i läsida på den privata bryggan med varsin öl i handen. Vi har precis ett dygn på oss att fiska, men trots de nio bompassen i ryggen känner jag ingen stress. Solen, sällskapet, den otroligt vackra platsen och den kalla ölen är en kombination man inte hastar bort.

 

När vi väl drar igång fisket väljer Henrik en plats som bör vara någorlunda skyddad mot vinden, efter en rejäl promenad tittar vi från en höjd ner i viken och ser omgående ett par vakande fiskar. 

 

 

 

Vi trekkar ner för branten och som ett djävulens nyck väljer vinden att vrida om under den korta tid som vi riggar

spön och knyter på våra flugor. Jag tänker att nio bompass är inte otur, det är en förbannelse. 

 

 

I hård motvind dänger vi våra flugor. Pontus ropar snart till och berättar att han hade en rejäl öring runt 3kg efter flugan. Strax efter klipper en öring på min fluga, jag känner direkt att det inte är någon större fisk och blir inte särskilt besviken när den strax efter släpper. 

 

Henrik kämpar i motvinden.

 

Vinden gör det svårfiskat men fisken finns där. Vi har alla fyra flera följen och hugg men fisken verkar inte göra några riktiga utfall. Det är en bra stund senare Henrik ropar att han har fisk. Vi ser ganska tidigt fisken i ytan och förstår att det inte är någon storöring, men trots det bjuder öringen upp till en bra fight. Väl i håven visar det sig att fisken blöder ymnigt från ett av gällocken, en snabb knack med prästen och så kommer den göra sig utmärkt på kvällens grill.

 

 

 

Vi beslutar oss för att gå tillbaka till huset och förbereda en tidig middag för att satsa på kvällsfisket. Grillen tänds och bordet dukas med delikatess efter delikatess. Den tänkta snabba middagen byts ut till en gourmetmiddag som kröns av den grillade öringen. Efter middagen hamnar vi återigen med en kall öl i handen på bryggan. Sällskapet konkurerar med lätthet ut fiskesuget och en öl blir flera.

 

 

 

Det är först när det börjar mörkna som vi bestämmer oss för att ta en kortpromenad till badplatsen 100m bort. Vinden är fortfaramde påtaglig och både Henrik och Pontus som är vana vid västkustfisket beklagar sig över att det är så mycket fisk efter, men som väljer att inte ta flugan. 

 

Det är återigen Henrik som visar hur det ska gå till, en kraftig böj på spöt och den här gången ser fisken större ut. Fisken går runt i den lilla viken vid badplatsen men hittar snart in i håvnätet. Fisken som ligger runt 55cm går strax efter tillbaka. Både Henrik och Pontus lyckas kroka ett par till fiskar under mörkrets tilltagande, östkustborna står dock utan spöböj. Det är först när jag bestämmer mig att dra på en stor muddler och fiska torrt som det smäller på för mig, en hygglig fisk som kastar sig över min fluga. Lika snabbt som fisken kliver på, lika snabbt kliver den av igen. Jag vevar in flugan och ger upp för kvällen.

 

Den återstående delen av kvällen kan enkelt sammanfattas i ett ord; Lumumba. Hoppas på en lika trevlig kväll nästa gång!

 

Dag 2

 

Prognosen för dag två var bättre, det skulle vara 3 m/s sydliga vindar. Jag vaknade av att huset svajjade i stormbyarna. Den lokala väderstationen mätte 13 m/s och 19 m/s i byarna. 

 

Vi var inte snabba ut och ganska snabbt valde Henrik och Pontus att bege sig tillbaka till huset för att börja packa ihop inför hemresan. Vi tackade av Pontus som skulle åka hem och bestämde träff samma tid och samma plats om ett år. 

 

Mattias rustad för kustöring.

 

 

Jag och Mattias nötte vidare och ganska snart lossnade det för Mattias. Först en krokad mindre öring och lite senare en något större. 

 

Mattias med fisk på kroken.

 

Mattias han med att tappa en riktigt fin fisk och landa två mindre öring innan det var min tur att få ett hugg. 

Fisken satt på en kortare rusning innan den gick loss, den kändes bra. Några kast senare skulle jag precis lyfta flugan när en stor öring gjorde en attack underifrån, öringen väjde av och jag vispade ut flugan för att se om den skulle vända. Den behövde inte vända, så fort flugan slog i vattnet tog en bakomliggande öring i ungefär samma storlek bestämt flugan.

 

 

Jag han se hugget, men fick aldrig någon tydlig uppfattning om storleken. Den inledande rusningen var kraftig och bestämd, den tog snabbt 15 meter lina och jag anade att det var en bra öring. Påpassligt och snabbt var Mattias framme med kameran och efter en spännande fight landar jag tillslut en klart godkänd öring, inte lika stor som jag hoppats på i första rusningen, men tillräckligt stor för att frigöra ett litet lyckorus.

 

 

 

 

Mycket mer än så hinner vi inte med innan den långa resan hem. Så nära ett tionde bompass, så nära en obruten förbannelse. När jag väl sitter i bilen lämnar jag kusten med en segerkänsla och ett löfte om att vara tillbak om ett år, då ska öringarna vara både större och fler. 

 

Tack till mina vänner för en fantastisk "korthelg", siktar redan på 2014!

 

/ Jimie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skönt att bryta förbannelsen Jimie!

Sa ju det, västkusten levererar och nästa år ska jag tillbaka dit!!
Grattis och trevlig rapport i övrigt!

För egen del tog jag min första gädda på fluga igår, en riktigt fin madam som var stark som tusan och hade krampkänningar i armen vid håvning, vågen bottnade precis över 5 kilos-strecket (har en 5 kilos-våg)
Simmar åter i havet efter snabbt foto!
Jag ska fiska gädda igen, den saken är säker!!

...filmen på min gäddfight, håll till godo!

Vill dock varna för en massa svordomar och det blir även lite mörkt emellanåt i linsen, ville att polaren skulle hjälpa till att håva istället för att filma, så han la ner kameran helt sonika strax innan håvning, men det finns en liten snutt kvar på slutet där jag vägde gäddan, fick efter filmen simma vidare i det djupa vattnet!

http://www.youtube.com/watch?v=fEDgz9X8WQo