Team Santiago

Team Santiagos fantastiska äventyr handlar oftast om fiske med flugspö i hand. Men den här gången sadlade jag, Jimie, och Jocke om till en ny och för oss oprövad metod; nämligen trolling efter lax med fluga! Med oss på turen hade vi Kristian Keskitalo, och för er som inte redan vet det är Keskitalo en av de bästa fiskare vi har i landet på lax, öring, röding, gädda, gös, abborre, hälleflundra, torsk... ja, ni förstår, han vet vad det handlar om!

 

Dagen innan fisket bröt helvetet loss och på mindre än ett dygn fick vi över en halvmeter snö, resan var i högsta grad hotad. På kvällen hade det värsta avtagit och vi bestämde oss till trots att bege oss ner i landet till Vättern tidigt nästa morgon.

 

Klockan ringer 03:45 och det är dax att plocka ihop det sista och hoppa in i bilen för att hämta upp Jocke. När Jocke väl är i bilen så påbörjar vi resan ner i landet. Det är minst sagt dåligt väglag och lite här och där står bilar, bussar och lastbilar och plogbilar i diket. 

 

 

Resan flyter dock på bra och tillslut är vi på plats vid den lilla marinan där vi möter upp Kristian. 

 

 

 

Vädret är bra och förutsättningarna är goda, men Kristian varnar för att det har blåst mycket de senaste dygnen och att det kan vara svårt att hitta laxen. Vi ger oss ut och påbörjar fisket omgående. Jag har bundit ett gäng baitfishflugor som vi sätter vår tilltro till, må dem hålla måttet.

 

 

Vi fiskar av en kant som Kristian säger brukar ge kontakt, men ingenting händer. Med -8 grader och hyggligt orörliga i båten så blir väntan något tuffare än vad den brukar vara. En stund senare ser vi en böj på ekolodet, en fisk som står ungefär 2 meter under ytan, Kristian säger att det här är en intressant fisk och att den absolut står i en bra position för att se flugorna. 10 sekunder senare kliver den på på ett av Jockes spön.

 

 

Vi märker ganska fort att det inte är en jättefisk men det är en fisk och de köldstela fingrarna och tårna får genast nytt blod. När Jocke får in fisken mot båten ser vi att det är en fin rödin, en vanlig bonusfisk vid denna typen av fiske (och i mina ögon den bästa tänkbara bonus fisken vid vilket fiske som helst!). Fisken är en bra bit över minimimåttet och klubbas för att hamna på julbordet. 

 

 

 

Medans vi tar ett par bilder på Jockes fisk så hugger det till på mitt spö, nu är det min tur att drilla. Även detta är en mindre fisk, men vad gör det i minusgrader och nordlig vind. En kort stund senare håvar Kristian ännu en fin röding och jag vet precis hur välkommen denna fisk kommer att bli på familjens julbord, för en gångs skull kommer släktens "men varför fiskar du om du alltid släpper tillbaka fisken" tystas. Inte nog med det, den tog på min batifishfluga, bunden kvällen innan (den vänstra av de tre).

 

 

Fisk på.

 

 

Så nära en dubbeldrillning man kan komma, min fisk tog precis när Jockes krokats av.

 

 

Decemberdagarna är korta och fisket trögt, men att höra Kristians berättelser om ett liv med fiske, från tidiga barnsben, håller stämningen och humöret högt. Det är inte för än det börjar skymma något som vi märker ökande aktivitet på ekolodet. Det verkar plötsligt som att fiskarna finns överallt och böjjarna på på ekoloder är både många och stora. Nu börjar det också hugga och fisket blir en kamp mot klockan och mörkret. 

 

Jag blir den som först krokar en ny fisk men känner ganska snabbt att denna inte heller är stor. Ännu en röding håvas och trots att den är godkänd med ett par centimeter så får den simma tillbaka. Keskitalo har som regel att inte ta upp röding under 50cm trots att minimimåtter är på 45cm. Bra tycker vi i Team Santiago och skickar hem fisken igen!

 

En kort stund senare med mörkret på intåg får Jocke på sin andra fisk. Denna är betydligt starkare och förväntningarna går upp rejält, men efter en kort stunds drill gör fisken en rusning och går loss, trist då detta var en betydligt större fisk! Jocke får dock revanch fem minuter senare och den här gången sitter fisken ordentligt. Röding nummer 4 håvas och det är åter en fin röding som har kommit upp.  

 

The taste of bitter loss.

 

 

Nästan i samma ögonblick som vi bestämmer oss för att kasta in handduken på grund av mörkret så hugger det på mitt spö. Tyvärr är det ingen stor fisk nu heller och jag är inställd på att det är en röding när jag ser hur den skimrar i silver. Min första lax är ett faktum och även om det är en liten fisk en bra bit under måttet så känns det skönt att kunna pricka av den ifrån listan över arter man måste ha landat. Fisken går givetvis tillbaka.

 

En suddig bild då fisken fick gå tillbaka så fort som möjligt.

 

 

För att summera dagen så var fisket svårt, vi lyckades aldrig med att hitta laxen på riktigt vilket var lite tråkigt. Som helhet hade vi ändå en mycket trevlig dag, främst med tanke på Kristian Keskitalos utmärkta värdskap och sällskap. Vi ser fram emot nästa gång Kristian, då får de stora fiskarna passa sig!

 

/ Jimie