Team Santiago

Jocke hämtade mig 12.30 i går lördag, satte kurs mot ett ställe där det går stor Havsöring. Parkerade i diket och gjorde i ordning utrustningen, redan där så började vi förstå att den här promenaden kommer att bli en blöt historia.



Femton minuter senare så var vi framme vid "klippan", aldrig har det varit så skönta springa ner i ett tio gradigt vatten. Det första vi såg när vi paddlade ut var en stor öring som head and tailade i ytan, kändes som att det kunde bli en bra dag.
Vinden låg på snett bakifrån så med ytterst lite ansträngning kunde vi drifta förbi alla heta spots. Tillbakavägen blev inte lika rolig så det blev att paddla i land och gå tillbaka. Vi tog en välbehövlig paus, men efter att Jimie ringt och sagt att han kanske skulle komma ut så omlokaliserade vi och tog nya tag. 



Jag satt i ringen och pratade i telefonen när jag plötsligt ser en öring uppe vid ytan, avslutar snabbt samtalet och kastar mot öringen. Min fluga går väldigt grunt och jag ser när öringen tar den, trodde jag. 
Jag var på tok för het, men kastar ut igen och tar hem flugan i ett snabbt tempo. Känner att den är där och pickar, stoppar hemtagningen, men det händer inget mer.
Förbannad på mig själv så paddlar jag en bit bort och fortsätter kasta. I ett av kasten får jag trassel på linan, vilket resulterar i ett kort kast och svordommar över att behöva trassla upp den.
Är helt säker på att jag har fastnat i botten under tiden jag fixat linan. Mycket riktigt så är det tungt att ta hem flugan, men när spöt börjar gunga och slirbromsen skrika så är jag inte lika säker längre. En stark öring som inte ville upp till ytan.
Hoppades att det skulle vara en proportionerlig öring och inte en slips som Jimie drog upp. (se bild från GålöÖringCup) Efter ett par minuters drillande med nya spöt fick jag upp den i ringen, äntligen en landad öring efter många timmars nötande.







Blir eventuellt en sväng på måndag morgon med start 04.00.

Over and out
Täcket