Vi hade i alla fall tur med vädret...

Den sedan länge inplanerade torrflugepremiären skulle äntligen äga rum! Jag och Herr Tägtström var laddade till max, april hade bjudit på ett fantastiskt väder med upp till 20 graders värme. Vad kunde gå fel!? Ett par dagar innan hade jag varit nere vid sjön och spanat vak. Det både kläckte mygg och vakade, perfekt.
På premiärdagens morgon vaknade jag till regn, trist men kanske det släpper under dagen. Innan jag åkte iväg till jobbet kollade jag in termometern. 3 grader! T-r-e grader. Det var 18 ett par dagar innan.

Arbetsdagen närmade sig sitt slut lika snabbt som min optimims, regnet var nu snö. Jag ringde till Täcket och frågade om vi verkligen skulle köra, Täcket svarade ja och jag pustade ut (i Team Santiago hyllar vi gemene mans aperger-gen och gör som bestämt...)

Ett par timmar senare träffades vi och monterade spöna. En stor dag för mig då det var invigning av både nytt spö och ny rulle. Sedan på med lite regnkläder (Täcket hyllar gemene mans aperger-gen och kan inte förutse kyla, utan fiskar i jeans och jacka med T-shirt under).

Täcket gör rätt för sig.

Två muntra gossar skyndar för att få lägga ut årets första torrfluga.

...men oj då, blev det lite jobbigt? En forellfiskare av rang, men ingen kondis!

Väl vid vattnet så startade missären. Den vackra skogssjön låg där men var i princip omöjlig att se då det lätta snöandet nu mer liknade en midvinterskyfall (men i Team Santiago hyllar vi gemene mans aperger-gen och lägger ut en torrfluga oavsett väder).

Ett par händelselösa timmar senare var vi stelfrusna (och Täcket dyngsur). Vi bestämde oss för att ta en promenad runt sjön.

Plötsligt händer det, Jimie spanar ett vak i snöstormen!

Då finns det bara en sak att göra, be till vädergudarna!

Det tog inte många minuter innan det gudomliga ingripandet var ett faktum och det faktiskt slutade att både snöa och blåsa. Lite Ned Flanders över hela situationen, men vi tackade och bockade. När det slutade att snöa och blåsa så började det vaka sporadiskt. Jag hittade en kant där två fiskar vakade och knöt på en rackelhane som jag la ut mot ett av vaken. Någon minut senare försvann flugan i en virvel.



Jag följde med Täcket bort mot en vik som vi kastade av. Det var oerhört vackert med himmeln som började spricka upp och dimman som låg över sjön.

Maestro visar riktigt fin kastteknik så tidigt på säsongen, han kommer att bli farlig i år...


Jag gick tillbaka till platsen där jag krokade min fisk och såg att det fortfarande vakade. Samma rackelhane fick stå till tjänst och när flugan landade i ringarna av ett vak så tog det inte lång stund innan fisken gick upp igen och tog flugan. Den här fisken var lite större och i väldigt god kondition. Den gav faktiskt en riktigt bra fight innan den kunde håvas.

...ja Jocke, det var en regnbåge, din älskade favoritfisk.

Inga trasiga fenor på de här bågarna inte!

Täcket jobbade på och även om kasten såg riktigt fina ut så måste man ju lägga ut flugan där det finns fisk. Forellkungen verkade ringrostig så jag tyckte synd om honom och tog med honom en bit bort, "Prova kasta här så ska du se att det säkert går bättre" . Jag fick inget svar men ödmjukheten som lyste i hans ögon sa allt. Ett kast senare så var fisken krokad. Varsågod Täcket, den bjuder jag på!



Köldstela men med ett lugn i kroppen, det var ju trots allt årets första torrflugefiskar, packade vi ihop prylarna och åkte hem.

/ Jimie

Kommentarer
Postat av: Jocke

men sik är ju min favoritfisk...

2011-05-05 @ 21:32:26
Postat av: Jimie

...det är som att välja mellan Rihanna och Shakira. Sik/regnbåge... Okey, du får ha två favoriter!

2011-05-06 @ 08:41:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0