Premiär i Drevan
Dax för årets premiär i Drevviken söder om Sthlm! Det är en stor högtid och viktig tradition för teamet, inte minst i år när skönheten Lars-Åke bär oss över djupen. Jag och Jocke bestämde oss ganska omgående att ro till grynnan där vi lägger 99% av all tid i Drevan. På väg dit rodde vi drag och det tog inte många årtag innan första firren satt på mitt spö. Det var en liten snipa runt kilot. Efter en snabb C&R var det Jockes tur och den här gäddan var tyngre.
Något seg men trots allt en fin gädda.
Väl framme vid grynnan så plockade vi ett gäng mindre fiskar innan det åter small till hos Jocke. Den här fisken var riktigt pigg och hugget var brutalt!
Strax innan vi skulle dra hem så får Jocke återigen ett rejält hugg. Även den här gäddan är pigg och ger några fina rusningar. När den kommer upp bredvid båten kan vi se att det är dagens största. Jocke Plockar upp den men precis när jag ska fota så gör den alligatorrullningen och glider ur Jocks grepp. Efter att ha utfört en mindre line-dance på relingen studsar gäddan tillbaka ner i vattnet bredvid båten. Jocke försöker att taila den men gäddan glider för långt ifrån båten. Det enda minnet blir den här bilden.
Vi uppskattar gäddans vikt till någonstans mellan 13-14kg.
Ponera att jag sitter i en engelsk lodge med tweed kavaj och pipa (för att understryka vikten i det jag säger) när jag säger att: Alla kan inte vara bra på allt, men alla är bra på något. Jag hackade på Jockes flugfiske-skills häromdagen (som ni såg på filmen uppträdde han som en dement 90 åring) men fiska gädda, ja det kan han! Och då är han ändå sikmetare ut i fingerspetsarna!
/ Jimie
Hellre än bra!
Vi får in många frågor till Team Santiago om hur det kommer sig att bilderna som publiceras främst porträtteras av Jimie och Fredrik och inte Jocke. Innan jag ger er svaret så vill jag poängtera att Team Santiago för oss handlar om gemenskap och kärleken till fisket och naturen, detta är mycket viktigare än att få mycket fisk. Jag vill också påpeka att Jocke är bra på väldigt mycket annat...
Men för att ändå stilla era funderingar och sätta ett stopp för alla frågor så lägger jag upp ett litet videoklipp på en för oss typisk bild av Jocke.
/ Jimie
Santiagos kvalitetstid
Snart om inte redan nu har årets kvalitetsfiske dragit igång, torrflugefisket i strömmande vatten. Om en månad drar Jocke och Täcket upp till jämtland och visar resten av landets fiskebröder vart skåpet ska stå. Själv blir det sparsamt med torrflugefiske i strömmande vatten på grund av tillökning i familjen.
Visst kommer jag att sakna strömmarna... men framförallt kommer jag att sakna sällskapet av mina kära Santiagobröder!
/Jimie
Vi hade i alla fall tur med vädret...
Den sedan länge inplanerade torrflugepremiären skulle äntligen äga rum! Jag och Herr Tägtström var laddade till max, april hade bjudit på ett fantastiskt väder med upp till 20 graders värme. Vad kunde gå fel!? Ett par dagar innan hade jag varit nere vid sjön och spanat vak. Det både kläckte mygg och vakade, perfekt.
På premiärdagens morgon vaknade jag till regn, trist men kanske det släpper under dagen. Innan jag åkte iväg till jobbet kollade jag in termometern. 3 grader! T-r-e grader. Det var 18 ett par dagar innan.
Arbetsdagen närmade sig sitt slut lika snabbt som min optimims, regnet var nu snö. Jag ringde till Täcket och frågade om vi verkligen skulle köra, Täcket svarade ja och jag pustade ut (i Team Santiago hyllar vi gemene mans aperger-gen och gör som bestämt...)
Ett par timmar senare träffades vi och monterade spöna. En stor dag för mig då det var invigning av både nytt spö och ny rulle. Sedan på med lite regnkläder (Täcket hyllar gemene mans aperger-gen och kan inte förutse kyla, utan fiskar i jeans och jacka med T-shirt under).
Täcket gör rätt för sig.
Två muntra gossar skyndar för att få lägga ut årets första torrfluga.
...men oj då, blev det lite jobbigt? En forellfiskare av rang, men ingen kondis!
Väl vid vattnet så startade missären. Den vackra skogssjön låg där men var i princip omöjlig att se då det lätta snöandet nu mer liknade en midvinterskyfall (men i Team Santiago hyllar vi gemene mans aperger-gen och lägger ut en torrfluga oavsett väder).
Ett par händelselösa timmar senare var vi stelfrusna (och Täcket dyngsur). Vi bestämde oss för att ta en promenad runt sjön.
Plötsligt händer det, Jimie spanar ett vak i snöstormen!
Då finns det bara en sak att göra, be till vädergudarna!
Det tog inte många minuter innan det gudomliga ingripandet var ett faktum och det faktiskt slutade att både snöa och blåsa. Lite Ned Flanders över hela situationen, men vi tackade och bockade. När det slutade att snöa och blåsa så började det vaka sporadiskt. Jag hittade en kant där två fiskar vakade och knöt på en rackelhane som jag la ut mot ett av vaken. Någon minut senare försvann flugan i en virvel.
Jag följde med Täcket bort mot en vik som vi kastade av. Det var oerhört vackert med himmeln som började spricka upp och dimman som låg över sjön.
Maestro visar riktigt fin kastteknik så tidigt på säsongen, han kommer att bli farlig i år...
Jag gick tillbaka till platsen där jag krokade min fisk och såg att det fortfarande vakade. Samma rackelhane fick stå till tjänst och när flugan landade i ringarna av ett vak så tog det inte lång stund innan fisken gick upp igen och tog flugan. Den här fisken var lite större och i väldigt god kondition. Den gav faktiskt en riktigt bra fight innan den kunde håvas.
...ja Jocke, det var en regnbåge, din älskade favoritfisk.
Inga trasiga fenor på de här bågarna inte!
Täcket jobbade på och även om kasten såg riktigt fina ut så måste man ju lägga ut flugan där det finns fisk. Forellkungen verkade ringrostig så jag tyckte synd om honom och tog med honom en bit bort, "Prova kasta här så ska du se att det säkert går bättre" . Jag fick inget svar men ödmjukheten som lyste i hans ögon sa allt. Ett kast senare så var fisken krokad. Varsågod Täcket, den bjuder jag på!
Köldstela men med ett lugn i kroppen, det var ju trots allt årets första torrflugefiskar, packade vi ihop prylarna och åkte hem.
/ Jimie
