Team Santiago

Håll Trouten har fortsatt att fiskat bra på gäddtävlingarna. Plats 4 på senaste Värtan Cup (Höst 2013). Nu var det dags för King Of Mälaren 2014 Vår. Teamet bestående av Niklas, Tommy och Ogge var taggat!

 

Av de 120+ teamen så var siktet inställt på guld (självklart). 

 

Håll Trouten fiskade på riktigt bra och Niklas lyckades lura upp denna rejäl madame på 106cm vilket innebar tävlingens femte största fisk och att Håll Trouten hamnade på en respekterande 9e plats.

 

Nästa år är det bara en placering som gäller, den högst upp!

 

På Fluga till Antispinn-mässan i vintras auktionerade vi ut en havsöringsguidning till förmån för Skeboåns havsöringar. P-A Nilsson och Manni Svensson ropade in guidningen och igår var det äntligen dags!

 

P-A sammanfattade turen mycket väl:

 

 

 

Vi hade en kanondag igår på Niklas Dahlins "Från fluga till antispin"-mässa. En mässa som växer för varje år men som ändå lyckas behålla intimiteten. Under mässan blev det som vanligt mycket häng i Flugfiske i Nordens monter och i Lövåsgårdens monter med vår prospekt, älskling och tillika fadersgestalt Henke Wallberg.

 

Mässan känns lite som en branschträff då det är både mycket utställare, flugbindare och besökare som på ett eller annat sätt dedikerar sina liv åt flugfisket. 

 

Efter mässan drog vi till hotellet för att slänga av den lilla packning vi hade med oss, och börja peppa inför kvällens middag och den avslutande auktionen. Vi hängde en stund i hotellbaren med Henke innan vi begav oss till festen.

 

Både middagen och den avslutande auktionen bidrog i högsta grad till att hela dagen blev kanon. Jocke hade siktet hårt inställt på några påsar finkaffe donerat av Kaffe-Jörgen (Strängnäs kaffeservice). Snabbt la Jocke in det högsta budet och både "första" och "andra" hann klubbas innan Täcket (Judas) budade över och tog hem kaffet!

 

 

Fullt av glada och goa fiskare, pulled pork till middag och en väldigt lyckad auktion som tillslut fick in nästan 80.000 till Skeboåns öringar.

 

 

Team Santiago bidrog med två objekt till auktionen. Det första var en havsöringsguidning i Sthlms södra skärgård under våren 2014. Den ropades tillslut hem av vår käre P-A som även tar med sig Manni (Norrbyströmmen). Det ska bli skitskoj att ha med två rutinerade fiskare som fiskat en hel del havsöring och se om vi pressa in lite mjölksyra i drillarmarna på dem!

 

 

Det andra objektet var en t-shirt i minimala upplagan 1 av 1, den s.k "Anticane-tröjan". En T-shirt VI tyckte hade ett skönt budskap med glimten i ögat, men som vi var osäkra på om övriga deltagare skulle uppskatta. T-shirten med trycket "Det finns bättre gräs än splitcane" gick ut som sista utrop och till vår glädje så blev det en bra budgivning med hurra-rop när vinnaren klubbades hem tröjan för 1000:-. Succé tycker Santiago! ...blir det efterfrågan så får vi trycka upp en re-issue!

 

 Vi ser redan fram emot nästa år, då hoppas vi på lika bra häng med alla goda vänner!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Team Santiago tar ett kliv in i rymdåldern, nu finns vi även på facebook! Tanken är att få ännu större spridning när vi delar med oss av vårt fiske, så följ oss gärna på:

 

Jag smet iväg på lunchrasten i fredags för att spana efter lekande havsöring i "hemmaån". Och visst fanns de där, stora och i mängder! Jag hade med kameran och klippte ihop något litet av det.

 

 

 

Jag och Nicke åkte ut en vacker höstdag för att flugfiska gädda. Jag hade med mig kameran och lite av det som hände klippte jag ihop till det här:

 

Håll Trouten - Pike Fly Fishing from Jimie Elofson on Vimeo.

 

(Tyvärr får man inte ladda upp större filer än 500mb, vilket gjorde att jag fick snåla på kvalitén).

/ Jimie

Har helt missat att ge en uppdate över Värtan Cup 2013!

 

I år var jag Nicke och Tommy, dvs Håll Trouten, kompletta igen. Med två placeringar inom top 20 (av ca 200 båtar) och tappade storfiskar, vilket hade inneburit en än högre placering så var vi verkligen ute efter revanch.

 

Ganska omgående hittade vi en plats där Niklas krokade en fisk på 74cm, godkänd fisk är 75cm så det kändes riktigt bittert. Vi kastade av sträckan och gled in för en ny drift. Nästan på samma ställe var det min tur att sätta mothugget och kroka ännu en gädda, den här verkade vara i ungefär samma storlek och när den håvades var det bara att hålla tummarna att den var godkänd. Längs med måttbandet mätte fisken 76cm och klarade precis gränsen.

 

Fisket var som vanligt riktigt trögt och förutom ytterligare en för liten fisk så hände inget mer... Förrän på sista driften! Med tävlingsslut kl 17.00 (då inga fler fiskar får anmälas via tävlingstelefonen) lyckas Nicke kroka en rejäl fisk kl 16.57 men efter en kortare fight släpper den... Vi hade kunnat satt oss och deppat de sista tre minutrarna, MEN Håll Trouten har slagit till när det känns helt omöjligt förut. Med 1½ minut kvar av tävlingen kastar Nicke ut mot platsen där han tappade gäddan några kast tidigare och SMACK, den sitter igen! Fullkomligt kaos utbryter då fisken enligt tävlingsreglerna måste vara håvad innan man ringer in till kontrollanterna. Jag kollar telefon-nr till rätt områdeskontrollant, Thommy är beredd med håven och Nicke köttar in fisken. 15 meter drill på 10 sekunder och samtalet kopplar upp samma sekund som fisken ligger i håven; "16:59 -Hej, det här är Håll Trouten, vi vill väga in en fisk".

 

Fisken vägde in på 5.3kg och vi viste att pallplatsen låg oss väldigt nära. Väl framme vid prisutdelningen visade det sig att vi tyvärr inte var de ända som vägt in fisk i slutet (även om vi var de allra sista att väga in). Tyvärr blev det en delad 4:e plats. Men i en tävling med nästan 200 båtar (världens största gäddtävling sägs det?) får vi vara rejält nöjda ändå. 

 

Även kul att tävlingsledaren även uppmärksammade vår vinst i havsöringstävlingen Grind Open under prisutdelningen, det är ju trots allt havsöringsfiskare vi är.

 

Nästa år är det pallplats som gäller, högst upp!

 

Här en film som CWC gjorde i samband med tävlingen:

 

 

 / Jimie

 

Jag hade förmånen att testa ett Loop Cross S1 (9ft klass 4) under min vecka i Slovenien. Tidigare hade jag bara provkastat spöt, men redan då förvånats och förundrats över aktionen och känslan i det.

 

Det minst sagt varierande vädret medförde att vi var tvungna att anpassa fisket efter vad som var möjligt. Under de första dagarna var åarna mycket höga och streamerfiske med sjunktafs var det enda tänkbara. Men för varje dag drog sig vattnet undan och tillslut kunde vi helt gå över till torrflugefiske. 

 

Från det tunga streamerfisket med sjunktafs till smygfisket med torrfluga använde jag Cross S1-spöt. Och jag gjorde det tämligen obehindrat! Även om streamerfisket med fördel hade kunnat användas med tyngre utrustning (föreslagsvis klass 6) så presterade S1 spöt mycket bra. Med en tydlig ryggrad, som verkligen kommer fram under belastningen av tunga streamers, så skickade jag med enkelhet ut flugan utan större bekostnad av försämrad linbåge eller forcerad kastteknik.

 

Till det lätta torrflugefisket medför den minskade belastningen (i och med den lätta flugan) att spöt ger ett mjukare och följsammare intryck. Spöt blir lättkastat, känsligt och välbalanserat.

 

Jag får samma känsla vid drillning av fisk. Vid intagning av större fiskar ger spöt en stabil ryggrad och även Soca-flodens stora regnbågar låter sig landas efter en stunds duell. Mindre fisk innebär en toppigare fight, men som även den känns ner i korkhandtaget. 

 

Självklart är känslan och de egenskaper man söker i sitt flugspö högst subjektiva. För mig har Loops Cross S1 490 precis allt vad jag uppskattar i ett spö. Den enda nackdel som jag ser är priset (runt 7000:-).

 

Har du möjlighet att testa detta spö, tag chansen. Risken finns att du, precis som jag, kommer ha väldigt svårt att släppa det!

 

Mvh / Jimie Elofson

 

 

Med bara ett par dagar kvar till Stavreresan började förväntningarna att kännas i kroppen, tyvärr var det inte den enda känslan som spred sig. Halsont, trötthet och frossa ersatte förväntan och efter en läkarbesök var halsflussdiagnosen ett faktum. En penicillinkur att vänta och även om man slutar smitta fort och febern försvinner, så är kroppen slutkörd. Jag var med andra ord riktigt orolig över kommande dagar.

 

I år väntade först 2 dygns eget fiske för att sedan övergå till Flugfiske i Nordens (FiN:s) läsarresa där jag skulle agera guide.

 

Smittfri, feberfri men slut körde jag upp till mina Santiagobröder Jocke, Täcket och Mats som redan 2 dagar tidigare åkt upp. Fisket hade enligt rapporter varit trögt med endast sporadiska kläckningar och vak. Jag hade inget fiskekort första kvällen så efter att bilen stannat på Gimårasten drog jag på mig ett par vadare för att fota och filma de andra. Vädret som tidigare dagar hade varit ostabilt hade nu blivit till en mycket fin och stilla kväll. 

 

Jag mötte upp resterande Santiago och gick längs med sträckan i jakt på vakande öring och det tog itne lång tid innan vi hittade en. I väntan på att den skulle gå upp igen satte vi oss och njöt utav att vara tillbaka på den plats dit vi varje vinterdel av året längtar så mycket efter. Stunden blev inte sämre av att Täcket fiskade upp en flaska Chablis som han tidigare på dagen lagt på kylning i ån. 

 

Fisken vi hade span på gick inte upp något mer så vi fokuserade på att koka ihop en middag och socialisera i ett av vindskydden. Först när skymningen var på inträde gick vi ut och spanade fisk igen, och då kände vi igen vår gamla å igen. Stora öringar vakade lungt längs med en stor del av sträckan. Grabbarna spred ut sig medan jag var beredd med kameran. Flera fiskar lät sig fotas och filmas innan de återgick till livet under ytan.

 

 

Ny dag och nu var det även min tur att rigga spöt. Fortfarande trött och sliten gick jag en vända längs med ån och insåg att det inte var någon större idé att vänta på vak. Istället gick jag till en plats där jag vet att det alltid står en bättre fisk för att se om den lät sig luras av en sån där fluga som inte flyter i ytan. Som förväntat stog fisken på rätt plats. med täcket som kameraman gjorde jag ett par försök att lura den, men utan att lyckas. Jag förstod nu också att det var läge att slappa på dagarna och fokusera fisket till skymningstimmarna och nätterna. 

 

Nattfisket höll tack och lov Stavrestandard och längs med sträckan vakade fin fisk. Första natten krokade vi alla fiskar runt kilot, och täckets nattsländekläckare visade sig återigen vara ett favoritval för öringen. Fram mot småtimmarna hittade jag en riktigt stor fisk som vakade någorlunda regelbundet. Jag knöt på en brun klinkhammer och i fjärde eller femte kastet gick fisken upp och tog flugan. Ytan exploderade och efter en rejäl rusning med flera fina luftsprång så slet fisken av min tafs. Ofta grämer jag mig över tappad storfisk, men i det här fallet hade jag inget att säga till om, fisken gjorde som den ville.

 

Flera stora fiskar krokades och landades.

Trots att dagarna bjöd på långa perioder utan vare sig sländor eller vak kunde plötsligt korta kläckningar locka igång sporadiska vak. Då gäller det att vara beredd! Här med en otroligt vacker öring strax över 2kg som började vaka 10 meter utanför den plats jag satt och hoppades på att se något! 

 

Nästan på minuten samma tid som föregående kvällar drog vaken igång även nästa kväll. Det här var den sista kvällen innan Mats begav sig hemmåt, Jocke och Täcket drog vidare till härjedalen och jag skulle ta hand om FiN-gänget. Det är sällan jag parkerar mig på Stenkistan under kvällsfisket men nu stog det flera stora fiskar och vakade nästan på varandra, vilket bäddade för ett både bekvämt och socialt fiske där vi kunde stå bredvid varandra och nöta. Trots att ån kändes full av fisk så var de mycket svårlurade, men efter enträget nötande lyckades vi dock landa någa fina fiskar.

 

 

Fram mot gryningstimmarna passerade jag den plats där jag natten innan tappat min storfisk och i samma del av ån bröt även denna natt stora vakringar ytan. Jag visste att det krävdes extrem press för att lyckas landa fisken, om det nu var samma fisk, så jag knöt på en sprillans havsöringstafs och skarvade med 0.30 i tafsspets. Dry or die goes big.

 

Jag valde precis som kvällen innan att knyta på en brunklinkammer. Något som försvårade situationen var att både framför och bakom fisken stog det andra vakande öringar (som jag uppskattade till runt 1.5-2 kg!).  Att råka kroka en av dessa hade förmodligen inneburit att den stora öringen skulle byta ståndplats. Efter vad jag tyckte såg ut som några riktigt fina drifter valde jag att byta fluga till en Royal Wullf strl 10. dels för att locka öringen med något riktigt "matigt" men även för att tydligare kunna se hur jag presenterade flugan. Jag väntade sedan in mer frekventa vak från fisken innan jag placerade ut flugan igen, ett par kast senare exploderade ytan samtidigt som jag lyfte spöt i ett mothugg.

 

Att fisken var stor kändes omedelbart och jag fasade den typen av rusning som jag upplevde kvällen innan. Men rusningen uteblev. Med 0.30 i spets satte jag en brutal press på fisken för att tvinga upp den i ytan, vilket ofta underlättar drillningen av stor fisk. Fisken kom successivt emot mig men när jag började tro på en håvning gjorde den en snabb rusning följt av ett luftsprång. Smällen när den stora fisken träffade ytan pumpade igång min puls igen, detta var en riktigt stor fisk, nu var jag säker! När jag återigen pressat in fisken mot mig ropade jag på Täcket som snabbt var på plats för att håva. Vid första håvningsförsöket insåg vi att det inte var säkert att fisken skulle gå ner i håven, och fisken gick mot håvkanten och ut i strömmen igen. Åter igen hård press för att få fisken emot mig och nu lyckades Täcket med en perfekt håvning. All spänning och nervositet byttes mot total lycka! Vi tippade över fisken i min håv som är både djupare och bredare. I min håv har jag en monterad Samsonvåg upp till 3kg, när jag lyfte fisken gick vågen direkt i botten. Över 3kg på torrt, kunde det stämma? En kontrollvägning; JA, det stämde! Vågen låg i botten, 3+ var ett faktum! 

 

Tack vare en kort drillning, snabb vägning och ett par snabba bilder var fisken pigg direkt vid återutsättning. Att landa en sån fisk känns priviligerat, att se den piggt pila tillbaka i sin rätta natur känns nog ännu bättre! ...men den lämnade mig inte tomhänt, min bruna klinkhammer från kvällen innan, för ja, det var samma fisk, den fick jag tillbaka!

 

Dagen efter tog jag avsked till mina Santiagobröder och åkte till Björknäsgården för att möta upp Flugfiske i Nordens "Stavregäng", dvs William, Niklas, Ole-Kristian, Milling och de läsare som valt att åka med upp för 4 dagars fiske. Vi hade några riktigt trevliga dagar med fantastiskt boende på Björknäsgården, men tyvärr med avsaknad av sländor och endast med ett fåtal sporadiskt vakande fiskar. Mer om den resan kommer att dyka upp!

 

/ Jimie Elofson

 

 

Jag och Täcket hade förmånen att spendera en dag i den vackra Norrbyströmmen. Förutom att kroka ett par fiskar och sätta sätta den rätta känslan i "ryggraden" inför fisket norrut, så ville vi även testa nyinköpt inspelningsmaterial och fiskeutrustning.

 

 

Kameran som Täcket har köpt och vi kommer att använda oss av är en Sony A77, denna kompletteras med en Gopro och en Sony kompaktvideokamera. Vi började omgående med att rigga upp kamera och börja kasta på första vakande fisk. Trots en del kläckande vulgata så ratade både öring och regnbåge våra imitationer, när Täcket istället knöt på en liten nattsländekläckare tvekade inte en mindre öring att gå upp och plocka flugan (lägg märket till efterföljaren). 

 

Efter en snabb landning och återutsättning av fisken följde vi strömmen nedströms. I en av de smala partierna stog en fin regnbåge till synes helt oaktiv, jag smög i position och presenterade en frisörmygga med lindad peccary. Fisken ödslade inte en blick på flugan. Jag fortsatte att kasta och triggade den genom att presentera flugan inom fiskens synfält, sakta började den visa mer och mer intresse och tillslut gick den upp och tog resolut flugan. Rusningen lät sig inte vänta. Fisken gjorde cirkelrusning i den lilla strömmen innan den rusade uppströms,  5 meter blev snabbt 10 och 20 meter innan fisken (som gått under den lilla gångbron) gick av. En ruggigt fin rusning av en inte allt för stor regnbåge.

 

 

Detta var även första dagen jag på riktigt fick fiska in mig på Northern Fly Fishings Distance Presentation lina, en lina som jag endast provkastat med innan. (Som en parentes kan jag nämna att jag under våren fiskat med Northern Fly Fishings MBK Saltwater Power Presentation lina till havsöringsfisket, en lina jag är mycket nöjd med).  Jag insåg snabbt att Distance Presentation är en otroligt fin och mångsidig lina som passar mig utmärkt. Såväl distanskast, överarm och underarm, levererade ytterst väl precis som korta presentationskast. Detta i kombination med att utlägget verkligen är följsamt gör det till en lina jag garanterat kommer att göra till en standard för mig.

 

 

Norrbyströmmen har mycket klart vatten på grund av att det leds ifrån det kalla battenvattnet i motala ström, detta gör att du med ett par bra polariserande glasögon har ytterst goda möjligheter att bedriva targetfiske. Dvs du väljer ut en fisk och riktar sedan fisket mot just denna individ. Även om jag under havsöringsfisket provat och imponerats av Leechs modell Sunset Copper så förstår jag nu vilken fördel det är att använda ett par riktigt bra polariserande glasögon i strömmande vatten. Att följa fiskens rörelsemönster och urskilja vad som triggar den till att ta (nymf eller kläckande slända) är en stor fördel vid det praktiska fisket.

 

 

Även om i princip all fisk i Norrbyströmmen är av ytterst god kvalité så är det de lite störe regnbågarna som ger starkast intryck. Det är en otrolig kraft i dem och rusningarna får rullen att skrika. Att vid ett p&t fiske och få en fisk som på ett fåtal sekunder river ut både fluglina och en del av backingen är något jag inte upplevt i andra put and take vatten! Att sedan lyckas kontrollera fighten och till slut lyckas landa fisken gör belöningen stor.

 

 

Jag har sedan ett par säsonger haft förmånen att landa mina fiskar i en av Ulrik Oldbergs vackra skapelser. Så här i efterhan kan jag konstatera att det förutom den uppenbara skönheten i hantverket är håven slitstark och med god finish. Helt enkelt en håv jag hoppas kunna landa storfiskar i under många säsonger framöver. 

 

http://www.havar.se/ (vid en beställning kan Ulrik göra håven efter dina önskemål)

Tyvärr var den nyköpta kamera-micken defekt vilket påverkade ljudet i materialet vi filmade, men vi hoppas snart kunna klippa ihop något av det material vi filmade i Norrbyströmmen. Så håll ögonen öppna!

 

För mer info om Norrbyströmmen, titta in på:

 

 

 

 

 

Nio bompass. De första sju utan följe, vak eller hugg. Det åttonde passet ett följe och det nionde en tappad stor havsöring. Frustration blandas med uppgivenhet. Det tionde passet blir det sista för säsongen, det har jag bestämt trots att säsongen är långt ifrån slut. Havsöringen kryper under ens skinn.

 

Jag har flera veckor tidigare fått ett erbjudande av Henrik "The Hank" att åka ner till hans ställe på västkusten och tillsammans med några vänner till honom fluga efter silvret, men då vapendragaren Täcket inte kunde komma loss så gav jag upp tanken. Ekonomin fanns helt enkelt inte att dra ner i bilen själv. När Henrik ännu en gång frågade så väcktes hoppet igen, jag frågade polaren Mattias om han var sugen på att hänga med men tyvärr skulle hans flickvän arbeta den helgen, så Mattias var tvungen att stanna hemma med lilla dottern. Jag ger återigen upp tanken på västkustsilvret.

 

Två dagar innan helgen då det tidigare var tänkt att åka ner ringer Mattias och berättar att han trots allt kan komma loss om jag fortfarande är sugen på att dra ner till Henriks smultonställe. Två dagar senare kliver vi ur bilen och ser Henrik med sambo komma puttrande i den lilla båten för att ta emot oss och köra oss till huset.

 

 

 

Vädret är härligt vårigt, nästan med känsla av försommar, men tyvärr mycket blåsigt. Tillsammans med Henriks kompis Pontus "Lorden" sätter vi oss i läsida på den privata bryggan med varsin öl i handen. Vi har precis ett dygn på oss att fiska, men trots de nio bompassen i ryggen känner jag ingen stress. Solen, sällskapet, den otroligt vackra platsen och den kalla ölen är en kombination man inte hastar bort.

 

När vi väl drar igång fisket väljer Henrik en plats som bör vara någorlunda skyddad mot vinden, efter en rejäl promenad tittar vi från en höjd ner i viken och ser omgående ett par vakande fiskar. 

 

 

Vi trekkar ner för branten och som ett djävulens nyck väljer vinden att vrida om under den korta tid som vi riggar

spön och knyter på våra flugor. Jag tänker att nio bompass är inte otur, det är en förbannelse. 

 

 

I hård motvind dänger vi våra flugor. Pontus ropar snart till och berättar att han hade en rejäl öring runt 3kg efter flugan. Strax efter klipper en öring på min fluga, jag känner direkt att det inte är någon större fisk och blir inte särskilt besviken när den strax efter släpper. 

 

Henrik kämpar i motvinden.

 

Vinden gör det svårfiskat men fisken finns där. Vi har alla fyra flera följen och hugg men fisken verkar inte göra några riktiga utfall. Det är en bra stund senare Henrik ropar att han har fisk. Vi ser ganska tidigt fisken i ytan och förstår att det inte är någon storöring, men trots det bjuder öringen upp till en bra fight. Väl i håven visar det sig att fisken blöder ymnigt från ett av gällocken, en snabb knack med prästen och så kommer den göra sig utmärkt på kvällens grill.

 

 

Vi beslutar oss för att gå tillbaka till huset och förbereda en tidig middag för att satsa på kvällsfisket. Grillen tänds och bordet dukas med delikatess efter delikatess. Den tänkta snabba middagen byts ut till en gourmetmiddag som kröns av den grillade öringen. Efter middagen hamnar vi återigen med en kall öl i handen på bryggan. Sällskapet konkurerar med lätthet ut fiskesuget och en öl blir flera.

 

 

 

Det är först när det börjar mörkna som vi bestämmer oss för att ta en kortpromenad till badplatsen 100m bort. Vinden är fortfaramde påtaglig och både Henrik och Pontus som är vana vid västkustfisket beklagar sig över att det är så mycket fisk efter, men som väljer att inte ta flugan. 

 

Det är återigen Henrik som visar hur det ska gå till, en kraftig böj på spöt och den här gången ser fisken större ut. Fisken går runt i den lilla viken vid badplatsen men hittar snart in i håvnätet. Fisken som ligger runt 55cm går strax efter tillbaka. Både Henrik och Pontus lyckas kroka ett par till fiskar under mörkrets tilltagande, östkustborna står dock utan spöböj. Det är först när jag bestämmer mig att dra på en stor muddler och fiska torrt som det smäller på för mig, en hygglig fisk som kastar sig över min fluga. Lika snabbt som fisken kliver på, lika snabbt kliver den av igen. Jag vevar in flugan och ger upp för kvällen.

 

Den återstående delen av kvällen kan enkelt sammanfattas i ett ord; Lumumba. Hoppas på en lika trevlig kväll nästa gång!

 

Dag 2

 

Prognosen för dag två var bättre, det skulle vara 3 m/s sydliga vindar. Jag vaknade av att huset svajjade i stormbyarna. Den lokala väderstationen mätte 13 m/s och 19 m/s i byarna. 

 

Vi var inte snabba ut och ganska snabbt valde Henrik och Pontus att bege sig tillbaka till huset för att börja packa ihop inför hemresan. Vi tackade av Pontus som skulle åka hem och bestämde träff samma tid och samma plats om ett år. 

 

Mattias rustad för kustöring.

 

 

Jag och Mattias nötte vidare och ganska snart lossnade det för Mattias. Först en krokad mindre öring och lite senare en något större. 

 

Mattias med fisk på kroken.

 

Mattias han med att tappa en riktigt fin fisk och landa två mindre öring innan det var min tur att få ett hugg. 

Fisken satt på en kortare rusning innan den gick loss, den kändes bra. Några kast senare skulle jag precis lyfta flugan när en stor öring gjorde en attack underifrån, öringen väjde av och jag vispade ut flugan för att se om den skulle vända. Den behövde inte vända, så fort flugan slog i vattnet tog en bakomliggande öring i ungefär samma storlek bestämt flugan.

 

 

Jag han se hugget, men fick aldrig någon tydlig uppfattning om storleken. Den inledande rusningen var kraftig och bestämd, den tog snabbt 15 meter lina och jag anade att det var en bra öring. Påpassligt och snabbt var Mattias framme med kameran och efter en spännande fight landar jag tillslut en klart godkänd öring, inte lika stor som jag hoppats på i första rusningen, men tillräckligt stor för att frigöra ett litet lyckorus.

 

 

Mycket mer än så hinner vi inte med innan den långa resan hem. Så nära ett tionde bompass, så nära en obruten förbannelse. När jag väl sitter i bilen lämnar jag kusten med en segerkänsla och ett löfte om att vara tillbak om ett år, då ska öringarna vara både större och fler. 

 

Tack till mina vänner för en fantastisk "korthelg", siktar redan på 2014!

 

/ Jimie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I lördags ställde Håll Trouten (dvs jag, Niklas och Tommy) upp i Grinda Open. Tävlingen utgick ifrån ön Grinda i mellersta skärgården och pågick mellan kl 08.00-18.00. 

 

Då vi endast fiskat en-två gånger i denna del av skärgården innan var vi inte alls på det klara med vart fisket skulle bedrivas, men efter en koll på kartan och hjälpsamma tips (som vi tackar och bockar dig ödmjukast för, du vet vem du är!) så hade vi bestämt oss. Efter kaptensmöte på morgonen så pressade Niklas båten tills vi var på plats. Vi fiskade av några heta sträckor utan kontakt eller följen och hade så smått börja misströsta innan Niklas kände ett tydligt pet. Nästan intill båten klev en liten öring på och vi såg att flera afiskar gick efter. Samtidigt som Niklas krokade av den lilla (ca 47cm) kliver en lite större fisk på för Tommy. Även denna fisk är bra krokad och snart kan vi håva en godkäns fisk som mäter 52cm. 

 

 

Det tar inte mer än 20 min innan Tommy drar till ett rejält mothugg på en sträcka som vi tidigare åkte förbi och uppfattade som "het". Öringen går upp i ytan och vi ser att den är större. Trots att det inte är en bjässe så bjuder den på riktigt bra fight innan den låter sig håvas. Fisken mäter in på 59cm innan även den får återgå.

 

 

Förutom ännu en liten fisk (under minimimåttet) är fortsättningen av dagen riktigt seg trots till synes fina förutsättningar. Vi håller hela tiden koll på direktrapporteringen på www.sportfiskeboden.com och räknar med att det ska komma upp fisk. Men förutom våra inrapporterade fiskar är det bara Team Abu Garcia som har rapporterat en fisk på 52cm. Fram mot slutet av dagen börjar hjärnspökena dyka upp och vi diskuterar om det kan vara något fel på hemsidan för inrapporteringen. Av 20 team och med riktigt fint fiske dagarna innan så ska det ha kommit upp mycket mer fisk!

 

Efter många timmars fruktlöst nötande börjar vi åka tillbaka mot Grinda, men på vägen hem känner jag igen en vik där jag fiskat en gång många år tidigare. Med en halvtimmes fiske kvar slår vi av motorn och driftar sakta in i viken. Tommy lägger på ett maxkast för att nå längst in i viken och nästan omgående exploderar ytan av en stor öring som vältrar sig. Med så lång lina ute har man inte särskilt goda chanser och Tommy tappar fisken efter några sekunder. En total besvikelse drar in över Team Håll Trouten (vi har i tidigare tävlingar förlorat fisk på precis samma sätt och därmed förlorat segern).

 

 

Efter kryssande bland isflak som drivit in vid Grindas gästhamn går vi iland för att vänta ut de sista minutrarna. Team efter team kommer in men alla vittnar om ett uselt fiske. När klockan slår 18.00 är det uppenbart att det är våra två godkända fiskar som ger oss segern i Grinda Open 2013. Jäkligt kul, men samtidigt med en känsla av att våra två fiskar inte ens borde räckt till en pallplats, med tanke på hur fisket varit tidigare dagar. Samtidigt är det samma förutsättningar för alla och vi drog kul nog det längsta stået denna gång. Vinstbordet var mäkta imponerande med varsin Shimane Exage rulle, varsittriktigt fint Savagegear spö och till Tommy som blev öringkung med längsta fisk en Guldambassadeurrulle (värde ca 6000!) med två specialdesignade Orreforsglas.

 

 

Vi ser redan nu fram emot att få försvara titeln nästa år och vi vill rikta ett stort tack till alla deltagare och framför allt arrangörerna (http://www.sportfiskeboden.com/ och http://www.sundbybergssportfiske.se/ för ett mycket fint upplägg och en trevlig, välkomnande tävling!

 

 

Mvh / Jimie Elofson

 

Under Håll Trouten Örincup (som vi skrivit om i tidigare inlägg) hade vi med Micke "Sash-Up" Anderson som tävlingens officiella fotograf. Trots avsaknad av fisk så så tycker jag att bilderna skvallrar om en riktigt trevlig dag!

 

Jag har haft möjlighet att testa en lina som är ny på marknaden, linan går under namnet Northern Fly Fishing och har utvecklats av Mikael Blomberg. Mikael Blomberg är förutom kastguru (landslagsmedlem, världsmästare i distans mm) även en mycket skicklig fiskare som vet att presentationen är minst lika viktig som längden på kastet.  Linan är således noggrannt framtagen för att fungera i det praktiska fisket.

 

När jag provade linan (en distance presentation klass 4 på mitt Scott SAS i samma klass) var det första som slog mig det fantastiska utlägget. De sista metrarna av linan presenteras väldigt mjukt och följsamt. Jag gjorde ett antal kast med samma resultat och började även att fulkasta för att se om detta skulle "döda" presentationen. Självklart blir presentationen inte densamma men trots allt blir utlägget relativt förlåtande.

 

En annan mycket positiv egenskap med linan är taperingen som gör att underarmskast/speykast med fördel kan användas på mellan och längre distanser. Jag speykastade upp emot 20 meter på matta (dvs utan vatten som ankare), den enda lina jag testat som kan mäta sig med den typen av kast är Scientific Anglers Mastery VPT-lina.

 

Jag ser mycket fram emot att hårdtesta denna lina och Northern Fly Fishings MKB Saltwater presentation intermediate till havsöringsfisket. Havsöringslinan har jag bara testat ett par kast och känner att dess kastegenskaper samt att den är genomskillnig med en något grumlad färgton, gör även den till en spännande lina att hårdtesta framöver!

 

En mer nogrann utvärdering av linan kommer!

 

 

/ Jimie